Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
EOS
Nu: 15 Sc 10
arbeta hardt, medan vi lefvat. Och
om kungar eller drottningar komma
att ata upp oss sedan vi dött, är det
oss likgiltigt, ty vi skola ju ingenting
veta därom. Hufvudsaken är, att vi
troget göra vår pligt medan vi lelva,
Låtom oss nu icke vidare gräla om
sådana saker."
Med dessa ord afbet Åsnan en saftig
tistel och gick sin vag lämnande det
grälsjuka fåret att fundera öfver hans
ord.
Vi tanka, att åsnan hade rätt. Vi
hafva blifvit satta till olika arbete och
olika plikter här på jorden.
Hufvudsaken är att vi äro „trogna äfven i
det lilla."
Indianhöfdingen.
^^onen till en indianhöfding hade en
gång som bara, då ban sårats af
ett vildt djur, räddats af missionär
Smith och sedan vårdats af honom,
tils hans sår blifvit lakta. Men
missionären sökte ej endast att göra
honom kroppsligt helbrägda, utan ban
sökte också att inviga vildmarkernas
unge son i de eviga, gudomliga
sanningarna. Indiangossen lyssnade
uppmärksamt till de milda orden om frid,
kärlek, försoning och mänsklighetens
stora broderskap. Det var något nytt
iör honom, som hittils ej hört annat,
än att eu människas värde skulle
be-raknas efter det antal skalper hon
tagit frän dödade fiender.
Men då missionären en gång sade,
att den som älskar och fruktar Gud
icke behöfver frukta något annat, utan
förtröstansfullt kan luta sig till Guds
boskarm, äfven då pilar och kulor
hvina, tomabawker blixtra och
stridsrop skalla. då kastade indiaugossen
trotsigt hufvudet tillbaka och svarade:
— Det skulle jag vilja se först, innan
jag tror det!
— Är det Guds vilja, så kan du nog
fà se prof därpå någon gång", svarade
missionären mildt och saktmodigt.
När »åren blifvit läkta återvände
gossen till sin läders wigwam och
deltog sedan i stammens ströftåg, jakter
ocb äfventyr. I början gick ban väl
måugen gång tyst ouh drömmande och
tänkte pä de underliga ord han hört
af den hvite mannen, men dagar följde
på dagar, år följde på år, och
småningom bleknade minnena bort, och
omsider kom den stund, då hau aldrig
mer agnade en tanke åt sin barndoms
lilla äfventyr.
Sedan hans fader stupat under en
strid, blef han själf stammens höfding.
Redan förat hade hau vunnit rykte
tör mod och tapperhet, och hau
upptändes nu af äregirighetens brinnande
begär att göra sitt namn berömdt inom
stammen och frnktadt bland tienderna.
Och hau lyckades, ty oaktadt sin
ungdom blef hau snart känd såsom en af
indianstammarnas störste krigare och
tick namnet „Den blodiga yxan".
Så bröt indian kriget ut. Förharjande
drogo de röde männens skaror fram,
mördande och brännaude. Eu af de
mest ödeläggande var rDen blodiga
yxans" skara. Det var nu tydligt, att
hau under sitt vilda krigarelif i de
stora urskogarne och på de vida
prä-rierna alldeles glömt de fridens och
kärlekens läror, ban som barn eu gåug
fått en aning om.
Vid randen af prärien stod ett litet
anspråkslöst kapell. Det var söndag;
och grupper af gudstjänstbesökare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
