Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15 à Ifl
EOS
11
mest gul>bar, kvinnor och barn,
samlade sig för att i sin ångest söka tröst
i Guds ord. De unga. stridbara
männen lågo ute pä vakt, mot indianerna.
Det blef nu fråga om, huruvida man
skulle ringa i kapellets klocka. „Nej",
sade somliga, rklockan skall endast
locka hit indianerna.11
Missionär Smith, som också var
närvarande, fastän en annan missionär
skulle predika denna dag, svarade dä:
„Men klockans toner stiga upp till
Gudi"
Detta svar blef afgörande, och snart
snmnio klockans toner malmklara ut
öfver nejden och stego jublande upp
mot höjden.
„Den blodiga yxan" låg med sin
vilda krigarskara i närheten och hörde
klockans klang, och han beslöt strax
att. omringa templet.
Midt under predikan kom också
ringaren, som h&llit utkik, nedrusande
och förkunnade, att han sett indianer
skymta fram i fjärran och att kapellet
vore omringadt. Det blef en allmän
förskräckelse, kvinnorna greto, barnen
skreko högt af ångest, och predikanten
måste tystna för en stund.
Dä reste sig den gamle vördade
Smith och äskade ljud. Det blef
genast tyst, ty folket hade lärt sig att
hysa obegränsadt förtroende för honom.
Med stadig röst, som icke genom en
enda darrning förrådde oro och
fruktan, sade han:
„ Mina vänner, indianerna hafva
öfverlistat våra vakter. Vi äro
omringade, vi äro också mest gamla
gubbar samt kvinnor och barn samlade
här, och & af oss gamla hafva vapen,
Vi kunna icke slå oss igenom, och att
fly är lika omöjligt. Låtom oss då
anlita den hjälp vi hafva, den arm,
som är starkare än vår, nämligen den
Allsmäktige Gudens. Och när nu de
vilda krigarne träda In, må vi då
for-hålla oss lugna ooh stilla, i hopp att
Gnd rör deras hjärtan, som vilja oss
ondt. Annan hjälp, annat försvar äga
vi ej, och må vi därför under tysta
böner lyssna till de trösterika ord min
broder här har att säga oss!u
Det blef lugnt i kapellet, och
predikanten fortsatte, med många exempel
ur bibeln belysande, huru underbart
Gud mången gång frälsat sina trogna.
Och så manade han till tröst, ifall Gud
ej denna gång ville pä samma sätt
hjälpa, ty fastän vi människor ej
alltid förstå det, äro hans rådslag dock
visa och goda.
Efter en stund slogs dörren upp,
och en ung ståtlig höfding störtade
in under ett fruktansvärdt krigstjut,
som besvarades af hans krigare utanför.
Församlingen satt slagen af
förskräckelse, men intet rop, ingen
villervalla uppstod, utan alla stannade
tysta på sina platser, medan
predikanten fortsatte.
Den instormande höfdingen stod en
stund liksom slagen af förvåning öfver
detta mottagande. Och innan ban
hunnit sansa sig, reste sig den gamle
Smith, fäste sina ögon sorgset
förebrående på honom och inbjöd honom
genom en rörelse med handen att taga
plats
Omedvetet, obetvingligt lydde den
uuge krigaren den gamles vink. Han
satte sig ned, och framåtlutad riktigt
nitade han sina svarta ögon fast vid
den gamle missionären. Gamla
barndomsminnen vaknade upp, när han
såg detta blida, gamla anlete. Han
kände igen sin räddare, som
kärleksfullt v&rdat honom som barn och sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
