Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E
farna dalarna af London gå dessa tåg
hvar tredje mmid, sA att man ej
behöfver vänta så’länge, innan nästa tåg
kommer. Men kvick i vändningarna
skall man vara, ty tåget st&r ej mera
än en minut. Man måste stå färdig
vid platsen, där den klass vagnar
stannar, till hvilken man har biljett;
annars hinner man ej in i tåget. På
platformerna — där man står och
väntar på tåget — finnes nämligen måladt:
„första klass, — andra klass, —tredje
klass". Har man nn tredje klassens
biljett — och det har alltid „Eosu må ni
trö, inte har man ju råd att fara på
finare plats — sä står man på den del
af platformen, där tred je klassens
vagnar stanna för att hinna „rusau in i
tåget. Detta är näml. så lungt, att
man ej hinner springa och siika sin
plats. Ibland, isynnerhet om
kvällarna, är det, så fullt — såsom Jet var i
förgår då jag for kl. J/97 — att alla
kupéer voro proppfulla. I vår fanns
sittplatser för blott 10 personer. Men
vi voro 18 bela tiden, ty 8 stodo
sammanpackade på gångeu.
Välau, jag reste således hemifrån
om morgonen och kom till City — det
är den del at’ London, där alla stora
tidningar och affärer ha sina kontor.
Där är ett stim och ett sorl, att ni
aldrig kan drömma därom. Våra
värsta marknader äro ingenting emot
ett sådant „krambambuli". Man får
stå långa tider och vänta att kunna
komma öfver gatan, så fullt är det
med körande på dem och vissa tider
på dagen skulle man aldrig kuuna
komma öfver, om där icke stode
poliser som ställde sig i vägen för hästarna,
hvilka då alla stanna, så att
människoströmmen från båda sidor kan kila
öfver.
S N:ct ju
I City ligger ett stort och vackert
hus, bildeu af detsamma kommer väl in
i Folkets Blads pingstunmmer. Där är
Brittiska och Utländska
Bibelsällskapets hus. Se, det tycker jag om. Jag
vore nästan färdig att kalla det:
jordens medelpunkt. Ty därifrån utsändes
kring bela jorden den ädla säden: (huts
ord, utan hvilken våra själar kulle
förtvina och dö. Läugt, långt i de
aflägsnaste länder gå sällskapets kolportörer
och bära biblar till sådaua människor,
som aldrig annars skulle få dem, och
deras missionärer lära sig de under
liga främmande och vilda språken till
hvilka det ej ens finnes bokstäfver
samt sätta dem i skrift och tryck.
Sekreteraren förde oss: — vi voro två
tinnar och en ung schweitzisk pastor,
som också kommit för att se på
Hoppets Här i England, — omkring i
hela huset. Det är sex våningar. I
de öfversta är hvarje plats upptagen
af biblar på öfver 200 språk och
dialekter. Vi vandrade genom långa
gängar mellan uppstaplade biblar. Men
jag vill ej berätta mera om detta
märkeliga hus, ty du får, som jag redan
nämde, läsa mycket därom i Folkets
Blads pingstnummer; där får du också
se en hel mängd bilder om samma sak.
Från detta hus gick jag för att äta
middag. „Kantänka, inte är det nu
någonting märkvärdigt att skrifva
om!" hör jag mina ärade „Eos"
vänner utbrista
Joho, jag ber ödmjukast om ursäkt,
men det iir dat nu ändå denna gång!
Ty jag gick icke till ett vanligt
mätställe, där man äter kött och fisk och
tisk och kött både saltadt. stekt och
kokt. Utan jag gick till ott
ieyria-rianskt mätställe. Får jag lof att fråga,
om herrskapet har en aning om sådant?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
