Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 22
EOS.
till dem. att genast packa sig bort
från denna sjö och ej komma dit,
förrän han ii v |salade pfi dem. Mellan
fjällen, nere vid gränsen tall deras
broders rike. var ett stort träsk; där
skul-le de vistas under tiden.
Prinsarne kände stor lust att
motsätta sig hans befallning, men jätten
hade makten, ooh de tre svanarne
kände sig hastigt upplyfta i luften och
bortförda som fjun, anda tils de blefvo
nedsläpta emellan öarne på det stora
träsket.. i I,
Då de vid soluppgången åter fingo
människogestalt, sågo de först, hur
ödslig och homsk denna näjd var:
knapt eu däck stor nog att sätta
foten på, bara lösa dyn emellan
stora svartblå vattenytor^ några krokiga
björkar ooh låga videbuskar samt fält,
lysande hvita af kärrull ocb så en
låg fjällrygg, stångande för deras
älsta broders konungarike.
När prinsarne sågo detta fält med
kärrull, rann dem i miunat, hvad
jäb-ten satt för vilkor för deras befrielse,
ooh de började tänka hit och dit på
lödningen af denna gåta. Men hur de
grubblade och tänkte vardt det lika
mörkt för dem, ända tils den yngste
prinsen plötsligt sade: ..Framför alt
mäste vi tänka på att rädda deu
olyckliga prinsessan!-
„l)et måste vit* instämde de två
andra prinsarna, och i samma minut
föll det dem in, aet de till en början
borde göra henne ett långt rnjnkt
bälte, som bon också kunde linda
kring årån till skydd för den hand,
som blödde svårast.
Om dagarne plockade prinsarna
kärrull på träskets gungande öar och om
nätterna svandun från sina svaubröst. Ack,
så det sved, tor hvarje dun, som ryktes
ut! Men når smärtan blef för stor,
tänkte de på den stackars prinsessan,
och så togo de ännu fastare tag i det
mjukaste dunet. Ooh alt eftersom de
arbetade med detta, t.ykte de sig få
spaningen efter meningen till jättens
gtl*.,f»v;† twM «, ni!»
Därför togo de sina silfverbundna
knifvar, som hörde till prinsdräkten
ocb afskuro sitt långa bår, för att sno
det in i den tråd de sponno på
spinnkrokar. hvilka de täljt sig af
fjällbjörkens grenar. Medan de två
spun-no ooh tvinnade, virkade den tredje
ett bälte, så fint ooh eå lent, som
silke, och af sitt gula hår formade ban
bokstäfver i båltet, så att hvem, som
fann det, skulle kunna läsa om
prinsessans olycka, ty blott på hennes
räddning tänkte ban, den yngste
priu-sen.
„Deb är rått, broiler kar,a sade de
andra två bröderna, när de sågo detta
arbete, „men kan du ej också på
bältets andra del forma ord, som förtälja
vår egen nöd?’’
wJag skall försöka", svarade han.
Men hvarje gång prinsarne hade tänkt
ut de ord, som skulle flätas iu, Hög
en skata skrattande öfver deras
hufvuden och tog bort minnet, så att alt,
som rörde dem sjäjfva, blef så dunkelt,
att de ej kunde lå ihop annat än
följande vers:
r Tniit/àn skall lindas,
tråden skall vindas;
nät i sjö sänka,
när stjärnorna blänka.-
Uch knapt var denua vers invirkad
i bältet, förrän jättens hvisselpipa
kallade dem tillbaka till fjällsjön.
Jag har låtit mig berättas, att I
sysslen med något arbete därborta".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
