Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N:<i 22
rade han, „och jag kan ej hegagna
folk, som börjar tänka och arbeta på.
egen hand. Nu ükolen I ander tre
nåtter flyga fram och åter öfver
fjällkammen, som utgör gränsen af mitt
rike; det skall lara er, att åter sätta
värde på att fik simma. Men först
kunnen I få se, hur jag låter ro mig af
en prinsessa i guldkrona."
Han klappade i sina stora
jättenäf-var, ooh genast sköt båten fram till
klipporten, jätten klef i och vräkte
sig raklång i båten, där prinsessan satt
i gnid och purpurskrud vid årorna,
blek som en död och så sorgsen i
blik-ken, att en sten kunnat gråta därvid.
Då tog den yngste prinsen bältet,
som han haft under sin vinge, och
ville i löndom lägga det öfver den ene
årtullen; men i det samma lyftes både
han och de andre två svanarne upp i
luften så hastigt, att de nätt ooh jämt
hunno nappa bältet till sig, så det ej
skulle fälla i sjön. Och när prinsessan
såg upp fick hon blott syn på ett
långt band, som fladdrade emellan de
två svanarne, medan den tredje sjöng
något, som klang likt ordet
pRädd-ning".
(Slut pä sagans t’ürs»A del).
(Bossen och skogsfrun.
Skånsk folksägen berättad af Ave.
/ar så god, min gosse och låt
tvättbaljan stå i fred i sån och försök
ej att. begagna den till båt ute i sjön!"
ropade fader Klint, då han efter en
rond kring Hina åkerfält kom fram till
den lilla skogssjö, som låg och glänste
i sin ram af vajande säf inne i skogen.
\
1
Gossen lydde, fast motvilligt; det
var så frestande att försöka ro ut på
djupet, där näckrosornas hvita och gula
blommor liksom serverades på sina
gröna brickor, och där fans ju ingen
annan farkost än den stora aflånga,
tvättbaljan.
„Du lider skeppsbrott eller kommer
i annan olyoka med den här," tog
fadern åter till ordet, när han fått
Harald på det torra. „Kom nu ihåg. att
både far och mor ba varnat dig, och
sätt nu åter baljan in i vassen, så att
den ej torkar sönder!"
Fader Klint fortsatte sin väg mot
hemmet. Harald följde honom
modstulen och förargad, tv han tykte
sig, med sina tio år på nacken, vara
så pass stor karl, att han fritt kunde
få råda öfver den präktiga tvättbaljan
en stund. Far tog sig ju en ton, som
om han talat till lilla syster!
Då hände det en dag. när Harald
vaktade getterna, att längtan efter att
plocka näckrosor blef honom så stark,
att ban lämnade getflocken och
vandrade långt, långt tils han kom till
Svartåskogen, där farorna stodo i täta
pelarrader och de mörka granarne bredde
sina grenar ända ned till marken.
Här hade Harald aldrig varit
förlän nu, och han kände sig något hemsk
till mods i donna underliga skymning,
där ingen fågelsång hördes, men där
ugglan flaxade samt kråka och korp
kraxade och klankade hemskt.
Harald hade med full afsikt styrt
sina steg mot denna del af skogen,
ty han visste, att där inne fans en
större skogssjö, vid hvilken en fiskare
hade sin koja. Fiskaren egde ock
en farkost. Med denne gamle man
ville nu Harald rådgöra om bästa
sättet att gå till sjös i en tvättbalja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
