Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl
EOS
N:ti 3»
jag är en ljuset» vftn, som med hög,
klar röst hälsar henne välkommen.
Det tycker solen om, och därför
hWiner hon pä jorden. f,
Stackars tupp, sade näktergalen.
Du gör lätt, i, Att. du lift Isar ljuset, då
du ser det; men jag sjunger, dä
skymningen hvilar öfver jorden, därföf att
jag ut. att en ny dag skall randas.
Du tror blott det du t*t. men jag Vet
det jag tror. Ltøt är skilnaden oss
emellan. j. , , -j \
Haren och Sköldpaddan.
»-^vad du är lat", utropade haren
till sköldpaddan, stolt öfjrer sin
snabbhet, iiiyrinerhet i jämförelse i^ød
den stackars långnatnma sköldpaddan;
ty" dä haren skulle kappas med fittn-.
darna var lian ej sa stolt.
..Stackars sköldpadda", sade haren,
under det han hoppade rundt omkring,
ja midt öfver hftnq|é; „du kommer då
aldrig ur fUcken".
Haren hlef riktigt yr i hufvurat uf
sitt hoppande och sinåtankar om,
ket märkvärdigt djur ban var
bredvid sköldpaddan, och glömde att han,
lika så litet som sköldpaddan, hade
att tacka sig själf för hvad ban var.
„ Vill du springa i kapp med mig
öfver hela det här stora fältet, som
ligger framför oss", frägade sköldpaddan.
„Springa i kapp med dig, din
stak-kare", sade haren. Nå, du skall Hl
äta upp alla mina ungar och mig
där-tül. om du hinner före mig".
„Yare det sagdt", genmälde
sköldpaddan.
Nu bar det åstad tör haren öfver
stock och sten. Snart lämnade ban
sin medtäflare långt efter sig, emedan
99
hon, hindrad at det tunga skalet på
sin rygg, bloU kunde taga mycket
lmigsamtua steg.
„H&, ha", skrattade haren, då han
stannade på vägen och såg sig om
efter sköldpaddan, som kom krypande
långt bakom; om du ioke böjer dina
korta ben litet snabbare, min van, sà
har jag sprungit öfver halfva
landskapet, innan du hinuer till slutet af
fältet". . • a nod sn
Sköldpaddan svarade icke mun
sträfvade st i 111» framåt.
„Sannerligen",8adeden trotsiga, själf
kära haren, om jag hoppade på tre
ben, skulle jag ändå komma mycket
fortare än du det gör. Jag tänker,
att jag glrna kan taga mig en liten
middagslur. Om du ock blott vore några
fot fr&ti målet, skulle jag nog hinn» Om
fiig med ett, enda Lupp".
Så lade sig haren ned pi gräset
och somnade snart. Han hörde i6kè
sköldpaddans smä fötter, som kommo
tassande fram titi stället, d^r ban låg:
hon stannade ficke för att se pà
honom, där lioh stadigt gick framåt
utan att se bftkoin sig.
Om eu stund vakuade haren, färdig
att ila åstad snabb som vinden., —
„Hvar är sköldpaddan", utropade han.
„Här", svarade en röst från ändan
af fältet; ihärdighet och tålamod ha
vunnit i kapplöpningen.
u
I jättevåld.
(Andra il c len.)
IV jir de tre svanarne blifvit förda
J till fjällryggen och kände sig
vara tvungna att, utan alt ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
