Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 22
EOS.
flyga fram och åter öfver densamma,
var det nära, au de tvä. äldst» rent
förlorat allt hopp. Mon den yngste
tröstade dem genom att visa, hur nära
de nn voro sitt hemlaud och att det
ju knnde hända, att det, som den onde
jätten tänkt ut som straff, kunde bli
dem till hjälp ur olyckan.
De flögo där en natt, de flögo där
tvä, utan rast, ntan ro eller hvila för
sina 8tackars trötta viggar, och äfven
tredje natten led. nära sitt" slut, utan
att. de sågo annat, än den öde
fjällkammen. Men då, just som stjärnorna
började blekna, sågo de några krigare
resa sig upp ur en bärgsskrefva, oeh
i den främs‡» bland dem igenkände
svanarne sin bror, den unge konungen,
som stod och betraktade deras
underliga flykt,
„Det buller i lu&en, som min
gränsvakt hört dessa nätter, kommer säkert
af dessa fåglars vingar", sade den unge
konungen, „oeh jag tänker det månde
vara den onde jätten, som vill bespeja
gränsen och se, om han kan anstifta
någon ofärd, ty det anar mig, att han
tagit och dräpt mina tre bröder."
När svanarne hörde detta, ville de
ropa till honom, att dä lefde, dock ej
ett ljud kunde de nu’frambringa, men
bältet, det läto de fälla ned pä
konungens skuldra, just som de försvunno
för haas blicka^
När sol ståtti upp beskådade
konungen svanarnes gåfva och låste de
tydliga ord, som handlade om prinsessan;
men vwson, som rör^tø bröderna, brydde
ban sig ej om, ty han var ej stark i
att tyda gåtoskrift.
Hela dagen stannade konungen med
sine mäu på fjället, men undernatten
tågade de alla fram till fjällsjön och
gömde sig invid jåtteus borg, och
då han ville stiga i båten till
prinsessan, knuflkde konungen honom på
hufvudet ned i djupet, och innan han
kommit upp och fått vatf.net ur
ögonen, voro både prinsessa, båt och
krigare på andra stranden och i säkerhet,
för honom.
Eonungen förde prinsessan hem till
sitt slott, sade henne, att hennes tär
och mor nu voro döda och riket i en
främmande konungs händer. Men han
bad, att hon därför ej skulle sörja så svårt,
ty han, som räddat henne ur jättevåld,
ville så gärua ha henne till drottning.
Prinsessan tackade för anbudet, men
bad att först få sörja sina föräldrar,
och därtill samtykte konungen. Men
ju mera tiden skred, jo sorgsnare blef
prinsessan, och ju mindre ville hon
höra talas om bröllop.
Den unge konungen viste ej något
lefvande råd mot denna svåra sorg,
utan sporde han alla rikets lärdaste
män, hvad bot här månde rådas.
„Hon skall ha de vackraste kläder,
som finnas i bela världen", sade den
ene. — „Hon skall ha tre förlustelser
om dagen, den ena dyrare än den andra,
så hon kan få visa åin glans", sade
den andre; men den tredje, som var den
allra mest lärde i hela världen, sade,
att hon därtill skulle ha sitt porträtt
i landets alU tidningar, och hon skulle
ha tio skrifvare, som upptecknade alt,
hvad hon sade och ämnade säga samt
beskrifva alla de steg hon tog, den
mat hon åt och den dryck hon drack.
Alt detta skulle tryckas och läsas i
bela riket och en mil in i det nästa.
Sådant brukade hjälpa alla, som
liknade prinsessan Mimosa, sade han, ty
ban hade lärt känna henne på den
tid, då hon trodde att världen blifvit
skapad för hennes skull. (Fm-t.- >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
