Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N:o 27
bara inte main ma ocb syskonen dö,
så att jag måste gå långt bort ifrån
mitt hem sOm Marta.
— Bed Gnd, att han bevarar ditt
hem och dina kära. min flicka — sade
modern med tårskymda ögon — men
läs nil din aftonbön, det har dn
inte gjort ännu. —
.Jag iir ett litet, litet lam.
Som livilar trygt i herdens famn
I»eo famnen iir »t ntor oeh vid,
lien rttoksr till ftir mig oeb dig.» —
läste Stina med darrande låppar.
Godnatt mamma!
— Godnatt barn. sof nn sött! Gud
viilsigne mors hjälpreda!
(Ur Fnlksknlrfns barntidning)’.
förfars saga.
\ | är vi voro Små, sutto vi ofta om
J kvällarna i morfars rnm för att,
vid brasans flammande sken, lyssna
till de underbara sagor hau förtäljde.
Då knnde vi inko förstå meningen i
hans berättelser, men nu påminner man
sig gärna de trefliga stunderna i
sagovärlden. — Se här en af dessa sagor:
Det var en gång ett stort hus med
många vackra rum oeh många stora
fönster. I detta hus bodde en liten
flicka, Gerda, med sina föräldrar. Hon
var mycket ensam och längtade alltid
efter någon att leka med. En mörk
vinterkväll, nar den lilla Gerda, trött
vid sin bok, stod vid fönstret och
betraktade stjärnorna, såg hon en stjärna
falla ned till jorden. Hon hade sett,
hvart den fallit, tykte hon. Nu måste
hon hämta den. Hon skyndade ut
och hittade värkligen stjärnan, men
när hon kom hem, hade hon ingen
stjärna mera, utan i stället en liten,
liten flicka på sin arm. Detta var då
först roligt. Den lilla, lilla flickan
knnde gå, och hon knnde tala med
fin, pipig röst. Om kvällen
bäddades åt henne i Gerdas docksång.
Men om natten hände något
märkvärdigt, Gerda vaknade af ott lätt
buller. Hon hörde, huru doisksängen
knakade ooh brakade. Till slut gick
den sönder. Den lilla flickan nti den
växte. Hon blef alt. större och större.
Om morgonen var hon redan lika stor
som Gerda själf.
Sedan let"d.> de båda flickorna många
glada är tillsammans och gingo
tillsammans i skolan. De höllo mycket
af hvarandra.
Men en dag om sommaren när de
voro ute på sjön för att ro, herättade
stjärnfliokan för Gerda, att hon åter
»kulle flytta upp till himmelen för att
där igen lysa som en stjärna. Redan
samma kväll försvann hon. Gerda såg
åter den klara stjärnan, som hon för
många år sedan sett falla ned, tindra
pä himmelen.
Detta är i korthet sagan. På samma
sätt, som den lilla stjärnflickan kom
ned till jorden för att vara till glädje
för den andra lilla flickan, sä äro vi
här för att tjäna andra och för att
uppfostras för himmelen. När Gud
vill, skola vi kallas bort härifrån, och
då „skola de förståndiga lysa såsom
himmelens sken och de, som hafva
undervisat många till rättfärdighet,
såsom stjärnor i evigheters evighet"
(Ur <*n kouventtidninK.)
s|y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
