Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
EOS.
1
Först i hörjan nästan stämdes vi
Öfver att ]Ata betjäna oss af sådana
söta, tuiira fröknar. Men sedan tyktc
vi att det var riktigt trefligt. De voro
sä srlada och hurtiga och kvicka i
vändningarna Annas klingande skratt
hördes liintrå vägar och Ingas
rödblommiga kinder och klara ögon voro en
riktig ögonfägnad for oss. Det var
annat än att se Alma Dahlgrens smula
hvita nilsa och hlcku kinder, då hon
satt lutad öfver spetsvirkningen.
Och fastän Sommarro flickorna voro
„herrskap" och trått i skolor, ansågo de
sig ej en smula sämre uf att arbeta
som vanliga tjilnarinnor. Då hötidcu
kom, miste de ut pä böången tidigt,
tidigt på morgnarna för att arbeta diir.
I trädgården arbetade de ifrigt uied
fadern, som hade utvidgat den så, att där
fauns de skönaste fruktträd af alla slag.
Välan, nu förstår du, hvilket
sammanhang Sommarro har med madam
Pettersson. Kroppsarbete iir aldrig
någon skam. Tvärtom, borde alla göra
dylikt, ty det huller människan frisk
ueli stark, samt skiiuker henne gladt
lynne. Den flicka som oj ids och ej
läcks rhru i damduken och disktrasan
och näns låta sin mamma siiira upp och
bräka for sig. du hon själf kan göra
det. om henne siiira vi, att hon ej är
värd dou mat hon äter, och vi spa att
hon blir en hick. hvassnäst, knarrig
missnöjd gammal fröken, som alla
önska „till sina utmärker."
Alun hurra tör dun raska Hicka, soln
är siu mammas „högra hund," som
läser i hennes ogon. hvad hon behöfver,
som haller alt omkring sig tim orh
nätt, som alt id tänker på att tjäna och
hjälpa Och en sådan rar, snäll och
präktig flicka kau man nog vara, fastän
mun har hufvudet fullt af lürduni och
gått i bäde fruntimmersskola och
samskola De fördärfva ickr någon, om man
blott oj själf gör det.
Tant Elise.
St
Hans, jättens besegrare.
(Fort». frAu N:n 2.)
Första afdelningen.
Tredje uppträdandet.
(Konungen och en page inträda.
Marmor och lians draga sig nigande och
Imgande tillbaka).
Prinsessan (springer emot konungen
tx:h slår armarna omkring havs hals).
Min far, min far!
Konungen: Gud ske lof, här finner
jag dig igen, mitt barn! Jag har ridit
omkring i skogen oob sökt dig ända
tills nu. Huru i all världen har du
kommit hit?
Prinsessan Åh pappa, efter
middagen, då I alla hviladen eder, red jag
inåt skogen och kom till en björulya.
En stor björn kom ut emot mig och
skulle ha dödat mig, om ej denne
gosse (tager Horns vid hunden} störtat
emot odjuret och jagat det på flykten.
Sedan började min häst skena, ooh
förde mig långa vägar, tills jag föll
från dess rygg; så såg jag ett ljus
lysa i skogen, steg in i denna 9tU^a
och nu äro vi alla här.
Kungen (klappar Unns /A axeln): Min
raske vän, altså har du räddat
prinsessan. Da mätte vara em modig gosse.
Du skall ej bli öbelünt. (Till
prinsessan): Dock, mitt barn, du lär väl
ej hä ätit nägoo kvälls vard. (Till
pågen): Hemta in at’ vårt medhafda
matförråd, sä att vi ft duka upp åt
oss litet. (Till ntormor, som han klap•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
