Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 K
£n saga från Lappland.
(Fort*, från N:o 7.)
Till sist hade lian sin kära leksak
sà stark, vacker och genomskinlig. Den
blftnkte i norrskenet där den stod
uppställd i snön. Och Simmu var sà
förtjust i sitt värk, att han ibland ej kom
i håg att åka i pulkan, hvilket varit
hans största fröjd härtills.
En dag frampå vintern blef där stor
rörelse i lappbyn. Främmande män
kommo hit upp. De hade med sig en
man af lapparnas egen stam, hvilken
tolkade för dem främlingarnes tid. De
kommo ej som fiender utan som
vänner. sade de, när de sågo lappgubbarna
ondskefullt betrakta dem med sina sneda
ögon. De ville tala till lapparna om
en stor mäktig, härlig Gud, den ende,
som kunde hjälpa i all nöd. Bland
lappbarnen delade de ut små gåfvor:
mässingsprydnader och klumpigt
snidade leksaker. Detta gjorde folket
fördragsammare mot främlingarna. En
af dem kundo litet lapparnas språk.
— Är det du, lille lapp, som upprest
korsets bild häruppe i ödemarken?
frågade han af Simmu. Gossen förstod ej
rätt hvad han menade, men när
främlingen visade på hans kära leksak såg
han honom stadigt i ansiktet och sade:
— Jag har sott det i drömmen; hvad
kallus det? — Korset, det är korsets
bild. Lille gosse, kan du säga det
ljufliga ordet: Korset?
— Korset, eftersade Simmu långsanit.
Korset, korset!
— .lust så! Ock nu skola vi berätta
mera därom, ty därför ha vi kommit
hit.
Främlingarna hade med sig skalar
hvilka hängde på kedjor. Dessa svängde
de nu af och an och från dem uppsteg
s. Sfco 8
en underligt doftande rök. På samma
gång sjöngo de alla Aldrig hade
lapparna hört något sådant. De-trängde
sig alla uyüket fram och skockade sig
omkring främlingarna. En af dessa,
han, soin talat med Simmu, upplyfte nu
ett kors på hvilket hängde bilden af
en man, spikad därpå genom händer
och fötter. Sången tystnade och
mannen började tala Hans ord öfversattes
af tolken. Det var underliga ord om
en osynlig, mäktig Gad. Denne Gud
var förtörnad pä människorna, hvilka
i aynd gått bort från honom. Han ämnade
straffa dem, och straffet skulle räcka
i all evighet, Da erbjöd sig hans ende
Son att ensam lida straffet för all
världens synd. Gud mottog hans uffer.
Från sin sköna himmel nedsteg han
till mörk och svndfull jord. — Sen här
hans bild! Så naglades han fast vid
korset. . .". . — Gjorde del ondt? Det
var Siinmu-liten, som frågade och hans
läppar skälfde af undertryckt gråt. —
Ja. mycket! svarade främlingen, men
Guds son ville lida och dö så, alt alla
människor, äfven Simmu, hans far och
mor och alla andra bär, skulle få koinma
till himmelen engång.
— Far, spänn renen för pulkan! .lag
vill nu strax åka till himmelen! sade
Simmu.
— Främlingen tog honom om haken.
— Jag ser nog att du blir en korsets
efterföljare Men till himmelen kan du
ej komma förrän du dör. Till dess
skall du vara en snäll och lydig gosse,
som ofta beder till Guds son däruppe
i himmelen. — Hvad heter Guds s<»n,
som dog på korset, frågade Simmu.
— Jesus Kristus.
Det blef tyst därute. Lappfolket
visste ej rätt hvad de skulle tänka.
Endast Simmu och de öfriga barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
