Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V:o 8
EOS.
3
försökte ater och åter upprepa det
heliga namnet.
Härtills hade norrskenet lvst i
strålande klarhet, nu slocknade det
plötsligt Det blef alldeles mörkt, endast
stjärnorna blickade likt änglaögnn ned
i den sorgsna ödemarken. Det gick
likasom en rysnine af förfäran eenom
»b-« lilla hopen, hvilken nyss sä
and-ä<"»Kt lyssnat till de underbara orden.
— Seiden vredgas! mumlade lapparna
och började drag.i sig tillbaka fran de
farliga främlingarna. Plötsligt stannade
alla slagna af häpnad. 1 söder pil
himlahvalfvet nppsprang. lik en ljungeld, en
omätlig ljustraJe. bildande ett kors,
Idändande hvitt och klart, sträckande
sig ända upp till midten af himlahvalfvet.
— Jesu kors! ropade Simma och
strik"ktc längtande sma händerna med
renluit^svantar på. dit npp.
Jn. korsets bild syntes pa himmelen
i öfverjor di8^ skönhet ocb nu tändes
;»ter norokooet och samlade sig lik en
strålande kro/ia däröfver.
— Sen, sen:’ ropade en af
främlingarne nu har kurset segrat! nn är det
påsk. uppståndelsens fest! Kristus är
uppstånden!
Kristus är uppstånden! sjöngo de
öfriga och sången brusade så gladt,
segerrikt öfver Lapplands öde slätter.
— Och nu, I människor i kalla
norden, viljen 1 nu öfvergifva edra
afgu-dar och tjena denne ende härliga Gud,
hvars tecken I sen på himmelen?
— Ja, ja! ropade alla och Simntu
instämde med sin klara barnaröst:
Ja, ja!
— Samppa försvann en stund in i
kåtan. Snart kom han tillbaka bärande
^Seiden11, under armen.
Torra trädgrenar hemtades från
inhägnaden; snart sprakade där en mun-
ter brasa på snön. Dit kastade Samppa
sin „Seid°. När de andra .sågo detta
följde de exemplet. Lågorna flammade
upp förstörande afgndarna och
främlingarne svängde rökelsekaren och
sjöngo: hallelnja, ära vare Ond!
Så bleknade himmelatecknet bort
småningom. Äfven främlingarna drogo
bort efter nngra dagar, men den
korsfästen bild skauktc de åt Simmu. . . .
Vintorn förgick och Lapplands korta
sommar begynte. Men Simmu låg tör
det mesta i mossan vid insjön.
Korset. som främlingarna skänkt hade han
inni sig. Han var sa trött, så trött
ocb hostade ibland sä mycket. — Snart
kommer jag till Jesus i den vackra
himmelen! sade han ofta: och då grät
Sitssu. Samppa sade ingenting men blef
allt tystare.
En natt då midnatuolen förgylde
tjüllets topp. smälog lille Simmu sa
godt; - Nu ser jag Jesus! Hvad han
är skön! Men lutet kors tinnes i
himmelen ; det lämnar jag åt tär och mor.
Lofva mig att komma efter till
himmelen.
— Ja, ja. du välsignade barn! snyf.
tade föräldrarna........ ......
Vid fjällets fot är en liten, ensam
graf. Samppa har gått långa vägar
för att skaffa virke till korset, som
reser sig därpå. Sussu fäktar det späda
gräset med sina tårar. Och vintrarna
snöga däröfver sina vackraste hvita
stjärnor och sommarsol strör däröfver
sitt rödaste guld, men liten lappgosse
bar fått. sitt bem i himlen
• *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
