Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:n 10 E
houi »liugiat nig Öfver räcket till
ve-raudan och nu hängde framfor henne
i en hotande ställning. Men vid
närmare skärskådande såg hon, att det
var ett hednabaru — tänk eder en
liten, något oformlig gestalt, smutsiga
lappar och bjefs hängande kring lifvet,
ansikte och händer öfvergrodda med
smörja, håret, ännu aldrig kammadt
ooh buskigt, ringlade sig kring
hufvudet, och så tjockt och svart, att man
värkligen skalle tro det vara ett vildt
skogsdjur.
Men det var, som sagdt, ett
människobarn, och då missionärinnan såg på
det började det äfven tala, till och med
på bruten engelska:
„Fröken, berätta för en fattig svart
flicka om den store gudeu, som du
kommit hit öfver hafvet för att predika
om" — och såg därvid på
missionärinnan med innerligt bedjaude blickar.
Denna kunde i början iutet svara
henne-, hon betraktade det arma
barnet först förvånad och sedan djupt
rörd — det måste finnas ett stort
behof i hennes själ, att hon öfvervunnit
fruktan och skygghet och långväga
ifrån kommit till den hvila kviunan
för att från hennes läppar höra det
goda lmdskapet om en frälsare och
den store guden i himmelen.
„Stackars hedning beder eder tala
om den store guden", sade hon äunu
en gång, då missionärinnan icke
svarade, ntan ännu tigande öfverlade hvad
och huru hon skulle svara henne.
Ändtligen sade hon: „koin hit i morgon
vid samma tid och jag skall berätta
för dig."
En glädjeblixt sågs i barnets ögou,
det nickade sitt tack, böjde sig
tillbaka och svängde sig ned och var i
ett ögonblick försvunnet, som ett rik-
JL_3
tigt skogsväsende. Missionärinnan blef
ensam, försänkt i tankar, med
läsningen var det förbi; hennes hjärta var
uppfyldt af den enda önskan att hjälpa
detta arma barn, ooh hon bad till
Gud, att han ville visa henne hvad
hon skulle säga, och hura hun skulle
göra sig förstådd för den lilla.
Nästa dag vid den bestämda timmen
satt hon åter med sin bibel vid
fönstret, dock icke på veramlan, utan i
ett rum beläget en trappa högre. Hon
tittade af och an ut genom fönstret,
undrande om icke den lilla skulle
komma. Ändtligen närmade sig denna
långsamt till huset, men blef
öfverraskad af att icke finna någon på
verandan. Genast blef den svarta
tjenarinna!) skickad henne till mötes och
hon blef vänligen visad in i rummet.
Missionärinnan såg att flickan följde
tjenariiinan iu genom dörren —• hon
öppnade för henne till sitt rum och
ropade henne vänligt till sig — då hörde
hon plötsligt nedifrån ett
genomträngande skri, så smärtsamt som om det
gälde lifvet och nästa ögonblick sprang
den lilla flickan uppför trappan inåt
rummet och gömde sig ander stor
ängslan bakom missionäriunaii.
Barnet flämtade och skakade i alla
lemmar af förskräckelse. „Hvarför har
da icke förut sagt mig detta? — var
det första hon kunde säga, därvid
pekade ned för trappan.
„Hvad har häudt dig? frågade
missionärinnan och sökte, att smekande
lugna barnet Slutligen fick hon veta
att Hickan i det stora rummet sett ett
alldeles förskräckligt vildt djur, som
sprungit emot henne och tycktes vilja
slå henne. „Ett förskräckligt vildt
djur!- (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
