Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröttheten tog nt sin rätt, sömnens
genius strödde nt sina vallmor och
tyst-nad rädde. Dä kom sä sakta, ett litet
tåg af tomtar öfver den månljusa
slätten; de voro mänga, hade röda
mössor och röda sockor, buro små
lyktor och sågo så viktiga ut. De spridde
sig ät alla håll och vi återfinna snart
en del af dem svärmande omkrig en
bädd, i hvilken en mycket liten flicka
låg; de hoppade upp på sängknnten,
nickade så godmodigt och sågo så
skälmska ut: „vi skola blifva hennes
faddrar, vi skola begåfva henne"
utropade alla, på en gång. —
Men det är med tomtarna som med
menniskorna; de hafva olika åsigter.
„Blå ögon, skall hon hafva", ropade en,
nej blixtrande svarta, sade en annan
och om hvartannat hördes: guldgula
lockar, liten näsa, nattsvart hår, liten
mun, krokig näsa, tänder som perlor,
askungens fötter. Slutligen tystnade
de, öfverenskommelsen var gjord, hvar
och eu gaf hvad honom syntes bäst
och det hela blef förträffligt, ty, det
var ej endast utseendet man fäste sig
vid: godt minne, kvick uppfattning,
förstånd, skönbetssiune, voro äfven
bland tomtarnas gåfvor. —
Så trippade de af, kastande hvarsin
slängkyss åt den lilla, men sist af dem
kom en liten svartmuskig tomte med
stora, kloka ögon och ett ännu större
skSgg — ban hoppade upp pä
bädden, lutade sig ner öfver barnet, kysste
det ooh sade — ,.godt hjärta", och
försvann.
I skogen vid Btranden af den frusna
insjön, omgifven af granar, hvita af snö
och långa istappar nedhängande från
dess grenar, låg en stenhäll, på den
satt Tomtekonungen med sin
Drottning i det klara månskenet, då lom-
S N:o 11
tama kommo för att aflägga
räkenskap för sina handlingar, ty denna
tomternas konung är ej blott en
herrskare i purpur och krona, han
Öfver-vakar sitt rike och sina undersåtar. —
Och vet ni hvad en Tomtekonung är?
— jo den minsta och visaste af alla
tomtar. Han9 Drottning liknar
solstrålen som värmer och förljufvar hvar
hon visar sig; hon lefver endast af
solljus och blomsterströr
menniskobar-neus vägar samt älskar och
uppmuntrar allt som ar godt och ädelt hos
dem. —
Tomtama omtalade nu hvar de
varit, hvilka julgåfvor de utdelat,
fästande särskild vigt vid allt, hvarmed
de öfverhopat den lilla flickan, ty
menade de, detta var kvällens glanspunkt.
Konungen lyssnade uppmärksamt, men
syntes allvarsam, tilldess den lille
svart-mnskiga tomten yttrat sig, då ljusnade
hans blick: „du bar räddat henne, haf
tack derför," sade han och
Drottnin-log och nickade så vänligt. —
Andra Julaftonen.
Några år hafva förgått och åter är
det jul. Den lilla flickan har växt upp
och står der nu midtför den täuda
granen. Tomtarna hafva heder af sitt
verk, ty hon ser ut som en engel från
himlen, med sitt vackra leende och
sina trollska ögon. Alla älska
henne och täfla omedvetet om att skämma
bort henne, hvilket också delvis
lyckats. Hon har alltid fått sina minsta
önskningar uppfyllda, har aldrig
behöft försaka något eller tänka på
någon annan än sig själf och sina nöjen;
dock är hon vanligen snäll och hvad
skulle egentligen framkalla ett motsatt
förhållande, under sådana
omständigheter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
