Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
Kvällen förgår och den lilla sofver
redan, invaggad i glada drömmar. Dit
kommer Tomtekungen och lägger ett
perlband af blandande skönhet om
hennes hals.
Hvem kan beskrifva den förtjusning,
som denna gåfva väckte; hon bar det
sedan dag ooh natt. ty dä man första
kvällen ville aftaga det, blef hon
häftig, Btampade i golfvet, ögat blixtrade,
läppen kröktes och sedan fick
halsbandet sitta på ingen ville sätta något
annat i fråga. Det hände dock något
märkvärdigt den kvällen, ty då den
lilla blef så ond när halsbandet skulle
aftages, föll en päTla i golfvet,
blixtsnabbt slog hon till sin sköterska
under utrop; „du har gjort det" — ocb
åter föll en perla ocb man kunde ej
återtinna dem; så snart de nått
golfvet, voro de försvunna och den lilla
skönheten som förut aldrig mött något
motstånd, grät sig slutligen till sömns. —
Så gingo åter ett par år och af det
rika halsbandet fanus blott en enda
rad kvar. Hvarje gåug en elak tanke
uppstått eller omsatts i handling hade
en pärla fallit och försvunnit och
slutligen en dag — — en riktig
olycksdag –då hon förlorat flere pärlor,
ryckte hon af halsbandet i vredesmod,
pärlorna föllo alla till golfvet och
försvunno. „Det var bra", ropade hou
till den inträdande modern, „jag ville
ej mer bära det fula halsbandet, pärla
efter pärla föll ju bort"
När hon om aftonen kläddes af,
fann man en pärla som fastnat i
kläderna; bon tog den i handen, såg på
den: „så vacker den var". — Det kom
något vekt öfver henne, en känsla af
saknad; tankar vaknade som förut
slumrat, hon började ana hvarför hon
förlorat sina pärlor och lade omsorgs-
fullt in denna enda återstående i ett
litet skrin.
Tredje Julaftonen.
Månen lyser in genom fönstret till
det rum, hvarest den lilla flickan
sofver. Plötsligt ljusnar det till ooh
Tomtedrottningen kommer in; hon ser
sä vänligt på den lille, kysser henne
tager sedan pärlan ur skrinet, andas
på ilen, lägger den tillbaka och går. —
„Mamma", säger flickau dagen derpå:
„jag skall träda upp pärlan på ett band
och bära den om halsen och jag skall
vara mycket snäll, så får jag nog
lie-hålla den ty jag förstår nu att mina
pärlor voro Tomtedrottningens tårarsom
föllo, när jag var häftig och stygg"
— och hon skyndar till skrinet, öppnar
det, men ett smärtans skri undfaller
henne; den sista pärlan har mistat sin
glans; den är svart. Nu kom den första
rärldiffa sorgen öfver det arma barnet :
hon skulle blifva snäll, hon skulle akta
sin sista pärla och nu var äfven den
förstörd, hvad hade hon nu gjort? — —
„ Jag vill begrafva den, som jag gjorde
med den döda fågeln", sade hon
slutligen ; derpå hämtade hon en kruka med
jord. lade pärlan däruti, drog en djup
suck och betraktade länge den dystra,
svarta mullen — då — höjer den sig
en smula, en stjälk blir synlig — en
knopp — en ros! så skär så valluktaude.
Beundrande, står barnet der, kinden
rodnar, hjärtat slår af fröjd: „mamma"
utropar hon „jag förstår; för hvarje
gäng, som jag är snäll, som jag är
god, skall en ros slå ut, liksom pärlan
föll. när jag var obeskedlig. Aok,
mamma, du skall få se huru skön min
rosenbuske skall blifva!" —
Och hon höll ord, det blef ett träd
med de härligaste rosor, som frodades
(Forts. p« 6 siilao.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
