Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
EOS
N:o 14
I tjänsten.
(Forts frän 2 sidan.)
Den yngre af gossarna kom i tjänst
lios en handelsman. Handelsmannen
arbetade duktigt själf och fordrade äfven
att andra skulle göra det. Han hade
därtill ett hårdt sinnelag och bestraffade
iifven den minsta försummelse.
Eu dag hade gossen glömt att uträtta
ett ärende, som man bedt honom om.
Däröfver __ blef haudelsmannen så ond, att
han slog honom. Då kvällen kom, stängde
sig gossen in i sin kammare och gret
bittert; ty ännu aldrig hade det händt,
att någon slagit honom.
Bäst han där satt, trädde
handelsmannens son in i rummet.
— Hvarför sitter du här och gråter?
— frågade han. Kom i min tjänst, så
får du det bra. Hos mig finnes inga
sorger, bara glädje. Kom!
— I din tjänst! Hvad har du att bjuda
på? — frågade gossen förvånad.
— Ha, ha, ha, skrattade den andre.
Jag har mycket att bjuda på. Se på den
liär till exempel! — Han framtog
någonting som liknade en flaska ur sin ficka.
— Man behöfver blott taga några droppar
ur den här och genast försvinna alla
sorger. Vill du?
Men i samma ögonblick gick det ett
ljus upp för gossen. Det var trollkarlen,
som nu hade tagit skepnaden af
husbondens son, och "den""där drycken,^ som han
bjöd af, var trolldrycken. Och erinrande
sig sin faders ord, svarade han:
— Nej, jag vill icke taga tjänst hos
dig. Ty du lofvar glädje, men gifver
blott sorg. Gå din väg!
Den andra häpnade och gick. Men då
han kommit utom dörren, vände han sig
om och sade:
— I dag har du öfvervunnit mig, men
vi träffas nog snart igen och då är det
jag, som blir den segrande.
Och de träffades. Än mötte honom
trollkarlen i skepnaden af en jemårig
gosse, än i skepnaden af en yngling; än
såg han ut som ung, fin herre med
guld-ked på västen och ringar på fingren, och
någon gång hade ban till och med
for-vandlat sig till eu äldre farbror, som
klappade honom på hufvudet och sade
att han var en flink och duktig gosse.
Men gossen kände alltid igen honom; ty
han ville ständigt hafva honom i sin tjänst
och ständigt sökte han också få honom
att smaka af trolldrycken. Var gossen
sorgsen, sä sade han: — Kom i tjänst
hos mig, där fins det inga sorger, bara
glädje. Var gossen glad, sade han:
–En sådan glädje! Nej, du, kom i min
tjänst, då skall du först få se, hvad det
vill säga att vara glad! — Hade gossen
uågra slantar i fickan, så ville trollkarlen
genast narra dem af honom. — Gif dem
åt mig — sade han — så skall jag i
stället skaffa dig en bel hop nöjsamma och
roliga saker. — Meu gossen följde aldrig
hans uppmaningar. Ty han påminde sig
ständigt sin faders ord: Tro honom icke, han
lofvar dig glädje, meu gifver dig blott sorg.
Under tiden växte gossen upp och blef
en stor, stark och frisk yngling. Ban
sammanträffade alt mera sällan med
trollkarlen och till slut upphörde deras möten
helt och hållet. Trollkarlen hade insett,
att han icke kunde få gossen i tjänst och
han kallade honom därför inom sig „den
oöfvervinnelige."
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
