Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti
EOS.
N:o 3
Per Wieselgren.
„Du kämpe uppA ljusets ban’
Lyft halten för den grA titan,
För nykterhetens veteran,
I ledet, där du Btrider."
Per Wieselgren är ett namn, för
hvilket alla svenska nykterhetsgossar
och flickor skola göra honnör. Han kan
kallas den organiserade (ordnade)
nykterhetsrörelsens fader i Sverige. Och
därför bör „Eos" visa hans bild åt sina
läsare samt berätta något om hans lif.
*) Han föddes det första året af
detta århundrade näml. 18U0 i
Wies-landa socken af Kronobergs län på
gården Spånhult något öfver tre mil
från Växiö. Hans föräldrar voro
bonden Jonas Jonsson och dennes hustru
Elin Ingemarsdotter. Redan tidigt
ingjöts i hans hjärta en varm kärlek
till fosterbygd och fädernesland. I
späda år emottog ban mycket djupa,
gudfruktiga intryck af sin gamle
morfader; äfven hans föräldrar utmärkte
sig för varm fromhet. Vanligen
vaknade ban under ljudet af sin moders
psalmsång och vid soluppgången följde
han sin fader ut på åkern under det
denne under själfva gången sjöng en
morgonpsalm. Att också lille Per
älskade Gud finua vi af den
omständighet, att ban redan vid 10 års ålder
hade skrifvit ett häfte psalmer och en
predikan.
Per var endast 8 år gammal, då
ban första gången smakade starka
♦) Dessa meddelanden äro till största
delen tagna ur „Den svenska nykterhetsrörelsens
historia" af J. Bergman samt ur dot föredrag,
som lektor Borgman höll vid kongressen i
Basel 1895 och som väckte sA stor
uppmärksamhet och liifall, att ingen annan talare än
påfvens ombud, biskopen, erhöll sà starkt bifall
som Sveriges representant.
drycker. Därom berättar ban själf
följande :
„År 1808 hade min fader, som var
fjärdingsman det året, hört af
kronofogden, att bränvin värmde och
skaffade sig dylikt, emedan ban under
kriget ofta måste vara ute i
skjuts-ningen. Om julaftonen tog ban en
„julsup" men bjöd ingen annan däraf.
En dräng, som var roed mig hemma
under annandagens gudstjänst, ville
smaka, hvad den rariteten kunde vara;
medan ban höll flaskan för munnen,
kom jag in i rummet. För att narra
mig att vara tyst, ville han locka mig
att ock smaka, men när jag nekade,
satte ban flaskan för min mun och
böjde hufvudet bakut, hvarvid en god
mängd af alkoholgiftet flöt in i den
späda kroppen. Jag sjuknade. I
detsamma hördes kyrkfolket hemkomma.
Drängen bar mig då i förskräckelsen
ned på en stor sten bakom stallet och
lade mig där, medan ban mottog
hästen och drog in släden. Då han kom
åter hade jag återfått medvetandet
och såg gula hål i snön. Jag fick
härefter en stark vedervilja för spirituösa."
Vid elfva års ålder kom han in
i Växiö skola, där rektorn gaf honom
namnet Wieselgren. Det var under
denna tid ban i sällskap med fem
andra skolynglingar vid gymnasiet i
Växiö undertecknade följande
öfverenskommelse:
,. Vi afsäga oss, ehuru hvar för sig
och utan att betunga någon annans
samvete, allt bruk af spirituösa drycker,
som ej gagna hälsan och som kunna
genom vanan bli /ordärfliga."
Huru Wieselgren kom att fatta detta
beslut skola vi omtala i nästa
nummer af „Eos".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
