Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
No: 4
3
Bref från det aflägsna Kina.
i.
Clipnkiang «/4 96.
Kära, små vänner!
„ääll den människa, som
visdom finner!"
Många, många veckor hafva förHutiti
sedan en af Edra vänner skref till mig
och tillsände mig ett exemplar af j-Eos"1.
— Sedan dess har jag många gånger önskat
mig kunna berätta Eder någonting från
detta urgamla Kina, men tiden har varit
mig så ytterst knapp.
Nu har en regnig tid ingått. 1 tre veckors
tid har det regnat oafbrutet. Alla vägar
äro under vatten; man kan icke färdas
någonstädes. Tiden medgifver därför att
skrifva ett bref till Eder. Hvad skall jag
skrifva egentligen? Skall jag berätta om
människor eller städer? Berätta om alt
möjligt! bedjen I — och jag tror det är
bäst jag berättar om alt det jag upplefvat
under min resa i Kina och sodan om alla
olika förhållanden i detta underbara land.
En vacker novemberdag reste vi från
London. Fartyget var stort, alldeles nytt,
vackert och elegant som ett. palats. Vi
foro öfver Biscaya-viken. Komna genom
Gibraltar-sund, kastade vi ankar i
Gibraltar, som är en engelsk fästning. Under
färden på Medelhafvet hade vi för det
mesta vackert väder. På ön Malta
tillbringade vi en hel dag och i Brindisi, i
Italien, aftonen och natten. Affàrden från
Brindisi skedde ander stark stonn. På
däck kunde man als icke vara, ty vågorna
öfverspolade detsamma oafbrutet. Snart
stillade sig dock stormen, och hafvet blef
lugnt.
Dou 6:te december kommo vi till
Suets-kanalena mynning. Vi kastade ankar i
staden Port-Saids hamn. Solen höll just
på att gå ued, och jag glömmer aldrig
hvad jag dà såg!— Hamnen var full med
båtar, i hvilka sutto svarta och brunhyade
mänuiskor; de talade ett språk, som jag
icke förstod. Där hördes många olika
dialekter! Köpmän klättrade på däcket.
De sålde torkade blommor från Palästina,
pärlor, muslor och frukter af olika slag.
Några af köpmännen kunde t. o. ra. några
ord engelska och försökte med sin
bristfälliga kunskap i språket utprångla sina varor.
Jag såg mig omkring! Huru främmande
föreföll mig ej allt i lyktornas och fakloruas
sken. Den kring mig följande
människomassan uppgick till hundratal och hur
underbart—icke en enda förstod mitt språk.
Om jag tilltalat dem på mitt eget språk,
hade de troligen endast skakat på sina
hufvuden. Jag blickade upp till himmelen!
O, där säg jag gamla bekauta! Där såg
jag på de tusentals stjärnor, som jag
sett i mitt hemland. Där säg jag
Sjustjärnan, där Karlavagnen ! Där
Polstjärnan ! De berättade för mig om mitt hemland
och påminde mig om Finlands härliga
vinteraftnar.
Jag kom att tänka på konung Davids
ord (Ps. 19): ..himlarne förtälja Guds
ära, och fästet förkunnar hans händers
verk. Den ena dagen säger det den andra,
den ena natten kungör det deu andra.
Det är icke tal och icke ord,^hvilkas röst
icko höres."
Hvilken sanning i dessa ord. Om vi
än reste aldrig så långt, solen, månen och
stjärnorna följa oss dock. Om vi lefde
på Lapplands fjäll eller i Afrikas
sandöknar, stjärnorna tindra ändå på
himlahvalfvet. Samma sol och samma måne,
som I, kära barn, sen, lysa ock i det land,
där de svarto barnen bo. Då jag tänker
härpå, då inser jag huru högt Gud
älskar oss människobarn. På samma sätt
utdelar Han äfven sina nådegåfvor.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
