Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti
8 EOS.
N:o 4
En lat pojkes märkvärdiga
äfventyr.
(Förta, från N:o 3.)
Så snart den började kände Valter
en besynnerlig lust att gäspa, sträcka
på sig, se ut genom fönstret, titta på
klockan och leka med första bästa
papperslapp eller blyertspenna han fick
tag i. Ja, han kände sig så
märkvärdigt sömnig och illamående. Men så
snart fristunden kom, blef ban alldeles
frisk och kry och sprang som en hare
kring berg och backar. Valter hade
under hösten läst för en student, men
denne blef så uttråkad af Valter, att
ban, när tärminen var slut, sade farväl
och for sin väg, och nu hade pappa
beslutat att hans låte pojke skulle till
vår-tärmiuén skickas till staden i
förberedande skolan och sedan nästa höst till
lyceum. Härtill hade Valter alls
iu-gen lust, men ban vågade ej motsäga
pappa. I tysthet funderade ban dock
styft, på någon utväg att slippa fara
till den odrägliga skolan.
Tänk om jag skulle gå barfota ut i
snön i skogen! tänkte han en dag Då
skulle jag bli sjuk och ej behöfva fara
till skolan. Men så slog honom
samvetet: nej, det vore .synd; tänk om jag
skulle dö då, och . . . . nej, jag måste
hitta på något annat. Jag vill gå
och rådgöra med faster Regina.
— Se, guldgossen min! sade faster,
då Valter stöfiade in. Valter slängde
sig på en stol. — Nu är det bara tre
dagar tills jag skall i skolan! — Ja,
stackare dig! Se, här har jag en
tallrik bakelser. At nu och stärk dig!
Valter skämdes smått där han satt sà
fet, röd och välmående, och tyckte att
han ej var någon bra och duktig pojke.
Men bakelserna kommo honom snart
att glömma denna bättre känsla. — Ja,
vet faster, sade ban, med muuneu full
af bakelse, — nog skulle jag mycket
hellre vara dräng hos pappa, än fara
till skolan. Jag ryktar och sköter
hästarna mycket bättre än Anders. —
Du borde riktigt gå till pappa och
bedja honom att få vara hemma och
hjälpa Anders — sade faster, som just
tappat en lycka i stickningen och
under bråket att få upp den ej så noga
tänkte på hvad hon sade. — Tror
faster att pappa skulle lofva det? —
Visst tror jag det, gullet mitt. — Jag
skall gå i afton ock tala med pappa.
Voj, hvad det vore roligt att vara
dräng! — Säg det, du som är eu
sådan duktig pojke. — Visst är jag det!
Tänk hur skada det vore att skicka
mig till skolan, jag som kan uträtta
sä mycket här hemma! — Kanske
pappa ändrar tankar ännu, suckade
fas’er. — Har faster läst i „Boken
om vårt land," om Väinämöinen som
spelade på kantele så att alla djur och
hedningar kommo för att höra på?
frågade Valter, hvars tankar flögo från
ett, till annat utan någon reda. — Nej,
hvad var Väinämöinen för en herre!
— Inte var han någon herre och inte
vet jag ens om han funnits någougång,
men det är roligt att läsa om honom.
— Ja, de läsa nuförtiden så mycket
som ej är sant. Annat var det i min
ungdom!
— Jag borde taga mammas guitarr
eu dag med i skogen, och försöka spela
på den. Tror faster att något djur
skulle komma och höra? — Man kan
inte så noga veta. — Kommer faster
och hör på, i brist på något djur? —
Nej, faster är för gammal att, komma
till skogen. — Ja, men faster får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
