Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
EOS.
N:o 4
En lat pojkes märkvärdiga
äfventyr.
(Förta, från N:o 4.)
Underligt nog kände Valter sig ej
så glad, som han trott sig bli, öfver
att slippa skolan. Hvad skulle
länsmannens Fritz säga, som redan var på
lyceets första klass? Och sedan —
tårarna i mammas ögon. Det var som
om de bränt hans lilla, oroliga hjärta.
Det var underliga ögon den mamma
hade! Så vackra! Ingen annan gosse
i världen hade en så vacker mamma
som ban. Och henne hade ban gjort
ledsen! . . . Men han kunde nn
försöka den här våren att vara dräng,
så kanske skulle ban sen nästa höst
fara till skolan. — Ja, det kunde han!
Hvad li 11’ Svarten skulle bli glad då
han i morgon kom i stallet ! Där i hans
lilla, vackra rum låg en bok uppslagen
på bordet, Det var „boken om vårt
land." Där satt Väinämöinen på en
klippa och spelade på kantele, med så
många olika åhörare omkring sig.
Valter hade på eftermiddagen läst härom.
— Ack om jag varit så lycklig att
jag lefvat den tiden, suckade Valter.
— Då fans det hvarken skolor eller
böcker. Tänk hvilket härligt lif de
hednapojkama förde i skogarna!
Säkerligen hjälpte de till att rödja med
små stenyxor. Det var annat än plugga
i skolan! — Tänk, om jag skulle taga
mammas guitarr med i skogen och
försöka spela litet! Kanske skulle
åtminstone en hare eller ekorre komma
och höra på. Om jag nu bara skulle
vakna tidigt! I sådana barnsliga
dåraktiga tankar somnade Valter in och
glömde alldeles att läsa sin aftonbön.
Månen sken in genom fönstret så
att rummet var ljust nästan som om
dagen och nattens tysta timmar skredo
fram.
Plötsligt spratt Valter upp:
matsalsklockan slog, ett, två, tre, fyra, fem,
sex slag. Hade han redan sofvit så
länge? Fort upp då! Men inte
kändes det trefligt att så burdus stiga upp
ur varma sängen och bege sig ut i
vintermorgonen. Men han var ju dräng
nu och fick ej vara pjåkig.
Skyndsamt klädde han på sig och gick sakta
för att påtaga sig yllekläderna till
tamburen. Då han gick genom
matsalen blänkte guitarren i månskenet
mot honom. Han tog ned den från
väggen, och trädde med den under
armen ut på gården. — Det passar ju
att spela medsamma! tänkte han.
Hu, hur kölden slog emot honom då
han trädde ut på gården? Valter gick
rakt ner till stallet, men dörren var
stängd. Skrind-släden stod därute, men
Anders hade varit försiktig och tagit
nyckeln in till natten. Nu måste
Valter väcka upp honom. Han sprang
till drängstugan och bultade på
fönstret. — Hva’ a de nu om? hörde ban
Anders brumma. — Ge mig
stallsnyckeln, jag skall ju köra efter hö! —
Hä, visst ä’ de nu märkvärdigt, att man
inte ska’ få sofva i fred för sådana där
pojkspolingar! —
Dörren öppnades och nyckeln
slängdes ut. — Att inte Anders skäms att
bära sig så där illa åt! tänkte Valter
och gick till stallet. Helt förvånad
blef ban då han trädde in, ty lill’
Svarten var alldeles lös och ledig i
spiltan och giok nu själf ut och stälde
sig i redet.
— Tänk hur glad den är, att jag är
dräng 1 sade Valter, medan hans hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
