Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
EOS.
N:o fi
någonsin funnits till! Tror du allt
nu, knyffel?
— Jo, ers nåd, snyftade Valter.
— Jag skall nu till straff förvandla
dig till en hartass, med hvilken
skolbarnen i evärdeliga tider skola torka
sina griffeltaflor. Men först skall du
ha en ordentlig risbastu för all din lätja.
Gripen honom! mina tappra
hedningar!
Karlarna närmade sig. Då beslöt
Valter att göra ett sista förtvifladt
försök att fly. Han reste sig
skyndsamt upp och började springa, springa,
såsom ban aldrig i lifvet sprungit förut.
Det bar af öfver stock och sten. Men,
0 ve! hela hednahopen sprang efter
och i spetsen för dem gamle, vise
Väinämöinen själf. Om de finge fast
honom vore det slut med honom, det
visste Valter. — Han sprang därföre
ännu fortare, han spraDg för lifvet|
till dess han snafvade öfver ett
kull-stjälpt träd och hela skaran störtade
öfver honom. Valter uppgaf ett gält
rop och — vaknade.
— Men Valter, hvad fattas dig, min
gosse, är du sjuk? frågade mamma,
som bekymrad stod vid hans säng, - —
Du har gråtit och skrikit. Täcket
har du sparkat i golfvet, dynan har
du slängt i andra väggen. Hvad
fattas dig?
— Ack, mamma, de rysliga
hedningarna ville ju döda mig!
Valter slog armarna kring mammas
hals ock var så glad, så glad, att vara
1 sin egen säng.
— Du har drömt en elak dröm!
— Men mamma, lill’ Svarten och
guitarren blefvo kvar i skogen.
— Lill’ Svarten är i stallet och
guitarren hänger på väggen; men min
gosse talar ännu i nattmössan.
— Men mamma, blef jag ej dräng
åt pappa?
— Visst pratade du skräp i går
afton, och pappa skämtade litet med
sin låte pojke.
— Valter såg flat ut. Så slog han
igen armarna kring sin egen
mammas hals
— Snälla mamma, kan du förlåta
mig, att jag varit så "stygg och lat?
Nu vill jag så gärna tara in till
skolan, och du skall få se, mamma, att
jag skall läsa och vara så flitig.
— Håll ord med det, gossen min,
sade mamma och kysste honom. Gud
skall nog hjälpa dig, blott du har eu
redlig vilja.
När Valter klädt sig, gick ban ned
till stallet. Anders ryktade just
hästarna, och lill’ Svarten vände på
hufvudet med en småslug min.
— Du var med i natt, tänkte Valter.
Han var ej ännu rätt på det klara,
huru alt förhöll sig med saken.
Alla Valters småkusiner kunna ju
slå sina kloka hufvuden ihop och
fundera härpå. Kanhända få de en annan
gång höra, hurusom Valter blef en
duktig pojke och kom hem med
ly-ceist-mössa. B. J.
stor frestelse.
En rik köpman i London hatade
_ kristendomen och gjorde hvad
ban kunde för att nedsätta de kristne.
I hans tjänst var en ung man, son
af fattiga, men fromma och ärliga
föräldrar. Han besökte regelbundet
gudstjänsterna, och sin lön gaf han
sina fattiga föräldrar, som till följd
af sjukdom och motgång.ir råkat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
