- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1896-1897 /
18(6):7

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 2ft

EOS. ft

skuld. Den obetalta hyran var
temligen stor och värden hotade att kasta
ut dem på gatan ocli kvarhålla deras
lilla bohag. Den unge mannen suckade
med sina föräldrar till Gud om hjälp.
Samma dag fick ban i uppdrag att
betala en del räkningar och aflemna
kvittanserna nästa morgon. Efter att
hafva genomsett räkningarne fann han,
att han erhållit tio thaler för mycket.
Då ban under utöfvandet af sitt
uppdrag gick förbi sitt hem, säg han att
exekutoru just höll på att drifva hans
föräldrar ur lägenheten, där de bodde.
Tårarne kommo honom i ögonen, och
ban genomgick en svår kamp. Kunde
ban icke använda dessa tio thaler för
sina föräldrar, då principalen dock
icke visste något därom? „Menu, sade
en röst inom honom, „därtill har du
ingen rätt, penningarne tillhöra dig
icke". Alldeles öfverväldigad fortsatte
han sin väg. Nästa morgon lemnade
han köpmannen kvittanserna, och ännu
en gång kämpade han emot begäret
att behålla de tio thaler för sina
föräldrars räkning, men han segrade, och
raskt lade han pengarne på bordet
och sade: „Ni gaf mig tio thaler för
mycket, här äro de!" Köpmannen lade

likgiltigt pengarne åsido utan att säga
något.

Den unge mannen skyndade ut, han
visste knappast hvart. Då han kom
ned till bron, satte han sig på en bänk
och stödde hufvudet i händerna. Han
visste icke, att detta var en snara,
som blifvit utlagd för honom, för att
pröfva hans ärlighet.

Plötsligt kände han en hand på sin
axel, och då ban såg upp, stod hans
principal framför honom och sade:
„min unge man, var icke bedröfvad,
din Gud har hulpit dig att emotstå
en svår frestelse. Jag känner dina
föräldrars nöd och har redan hulpit
dem. Du har icke ätit sedan i går,
kom nu med mig till frukost. Din
ärlighet skall icke blifva utan lön."

Den unge mannen åtnjöt från denna
dag sin principals fulla förtroende.
Han blef först bokhållare, sedan t. o. m.
delegare i firman och för sina
föräldrar kuude ban sörja från den dagen.
Men det bästa af allt var att
köpmannen genom sin bokhållares
exem-plariska lif öfvertygades om
kristendomens sanning och blef själf en sann
kristen.

W. P.

En hälsning från lilla Arvid.

^ilta Pappa, torka kinden

Slita Mumma, gråt ej mer!
Kaat Bom blomman förd uf vimlen
Jag så fort gick bort från er.
JesuR fog mig upp i famnen.
Ack, jag itr så lycklig där!
Gråten ej, sen bär är hamnen,
En gäng än vi träffas bär.

|^iteu var jag visst på jorden

Kunde än ej tacka er.
Nu till iuiglurs broder vörden
Ser jag, ack, sft gärna ner.
Nu jag skftdar i ert hjärtu,
All er ürahct jag förstår.
Evig tack för hvarje smärta,
Evig tack för Ii varje tår.

parfnrs, morfars glada möte

Ojordo jag sä sällt hos Gnd.
Och jag slöts till deras sköto
Under himlahurpors ljud.
Syskon, mormor till er alla
Hälsar lilln Arvid än,
Och när Herren or vill kalla
Träffas vi sä gladt igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18961897/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free