Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N:o in
redan ’ begynt taga fatt pà arbetet.
En-del arbeta skildt, hvar for sig; andra
arbeta i flock. I Sverge ha’ barnen länge
varit loi-enade i grupper för att bygga
pä templet. I Finland har man varit
senare. Finnarna äro ju alltid
långsammare. Men sft är jag så mycket gladare,
dä jag kunnat väcka dem till verksamhet.
Orsaken till mitt bref i dag är just den
omständighet, att vårt nykterhetstempel lätt:
En flock aj S5 nya arbetare, d. v. s.
att en ungdonisnykterhetsförening bildats.
„Hvaru, fråga naturligtvis alla nyfiket.
„I Ekenäs fruntimmersskola", svarar
jag med fröjd. Och så slutar jag denna
glada nyhet med utdrag ur ett bref
därifrån, som kommit till mig, och däri andra
mina vänner fö höra huru den nya
föreningen arbetar.
Hurra för den ocli skynden er i andra
skolor att föjla dess exempel.
Er glada „Eos".
„Vi äro 25 medlemmar, hvaraf en är
ordförande, (12 år) en viceordlorande, eu
sekreterare, fyra höra till komitéen.
Vi hafva äfven en tidning som heter
Senapskornet, for hvilken en är redaktör.
Däri bruka vi skrifva nykterhets
berättelser hvilka vi själfva diktat. Mötena hafva
vi i vår skola. Komitéen brukar vara en
half timme förut och ställa i ordning.
Då mötena börja, sjunga vi en sång,
därefter talar ordföranden om nykterhets
saken. Sedan läser någon af
medlemmarna upp en vars. Därefter framställes
en fråga af ordföranden, kvnrom vi alla
diskutera. Ur „Eos", bruka vi också
läsa: Rustkammaren. Det är allt mycket
trefligt, och vi hoppas att i sommar, då vi
kunna hafva våra möten ute i det fria sä
få vi det ännu trefiigare."
Ordförande
Aina Pousar.
jVIänniskoätaren
(Saga af Oskar Behm.)
?i 11 konungen öfver ett stort rike
kora det en dag bud. att en
-gÄs farlig miiniiiskoätare uppehöll sig
i landet och anstälde stor förödelse
bland landets invånare. Den ena hade
redan förlorat sin far. den andra sin
bror, och man bad nu konungen på det
enträgnaste, att han skulle lata
fasttaga och döda den grymme, sora spretl
fruktan och sorg bland folket.
Konungen lät kalla till sig sin
förste general och sade till honom:
— Tag så raänga soldater du önskar
och drag ut i landet och sök upp och
döda raänniskoätaren. ty jag vill icke,
att mina undersåtar skola förgöras.
Generalen gjorde, sora konungen
befalde. Han tog med sig liera tusen
soldater och i spetsen för dem genomsökte
ban alla landets vinklar och vrår —
sträfvade genom de tätaste skogar.
klättrade upp pä de högsta bärg och
trängde in i de djupaste grottor. Men
alt var förgäfves. Den grymme
män-niskoätarn knnde ban icke finna. Hvar
han än kora hörde lian honom och lians
illdåd omtalas, men den glupske
mannen själf stod icke att träffas.
Misslynt återvände generalen till
konungens slott.
Mon klagomalen fortforo. Det fans
till slut knapt en enda familj i riket,
som icke förlorat någon kär person.
Äfven barnen gingo icke mer säkra for
människoröfvaren. Konungens rådgifvare
sade: det är nödvändigt att fienden med
det snaraste förgöres, ty annars kan
här liitt utbryta ett uppror i riket.
Då lät konungen kungöra i alla
kyrkor, att den sora lyckades döda den
grymme raänniskoätaren skulle erhålla
en stor belöning samt blifva skattefri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
