Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ft
EOS.
ft
för liela sin återstående lifstid. Han
skickade dessutom ännu engång ut en
stor mängd soldater, hvilka förklädda
ströfvade omkring längs alla vägar och
lågo på lur i hvarje vrå af landet.
Så förgick ett år.
Många människor hade, lockade af
don stora belöningen, begifvit sig ut
för att söka rätt på fienden, mon ingen
hade lyckats fånga honom. En god del
af de sökande hade själfva råkat i den
grymmes klor och blifvit uppätna.
Och klagomälen fortforo — ja, blefvo
om möjligt dag lör dag alt högre.
Tusentals enkor och barn gingo numera
hem- och brödlösa omkring, sedan
deras män ocli fäder blifvit uppätna af
röfvarcn.
En dag då konungen vandrade i sin
trädgård och grubblade öfver, hvad lian
skulle göra för att. slippa den grymme
människoätaron, mötto han en gammal,
hvithårig man, soin på ett främmande
språk sade till honom.
— Herre konung, jag har kommit
hit från främmande land för att
meddela dig huru du skall lyckas fånga
och döda människoätaren. Vill du höra
mig?
Konungen samtykte glad i hågen och
den gamla begynte.
Då jag var barn hände det, att en
människoiitare äfven uppenbarade sig
i det landet, därifrån jag är hemuia.
Många människor föllo offer för den
grymme och ännu flera voro de, som
lian på ett eller annat sätt skadade,
mon icke lyckades döda och uppäta.
Till slut var det där, liksom nu här,
att det knapt fäns en enda familj, som
icke förlorat någon kär person. Man
gjorde idt för att döda människoröfvarn
eller åtminstone minska hans makt.
Konungens soldater lågo öfverallt på
lur och människorna sökte själfva på
alla upptänkliga sätt skydda sig
föl-lians öfverfall. Pen ena uppbyggde en
hög mur kring sitt hus, den andre höll
sig ständigt innesluten i sina rum, och
den tredje reste bort till ett annat land
för att om möjligt där slippa undan dou
fruktansvärde. Men alt var förgäfves.
Ty människoätarn kunde icke förgöras
med svärd eller kulor och krut, ej
häller kunde man slippa honom genom
flykt till främmande land. Ty lian kan
göra sig osyulig, när han vill, och
flyttar sig med blixtens hastighet från det
ena stället till det andra. För att slippa
honom fodras något annat.
— Nå, hvad fordras det da? —
frågade körningen lifligt.
— Det fordras — sade den gamle
och såg konungen gladt och frimodigt
i ansigtet — ett löfte att aldrig smaka
berusande drycker.
Konungen var mycket glad öfver
hvad han hört och följande söndag lät
han kungöra i alla kyrkor, att den,
som afgaf ett löfte att aldrig smaka
berusande drycker, öfver den skulle
människoätarn icke hafva någon makt.
Några människor afgåfvo löftet, men
de flesta blott skrattade åt konungens
kungörelse och menade, att med sådant
kunde man narra barn, men icke
fullvuxet förståndigt folk. Och
människoätaren grasserade fortfarande i riket
och klagomålen öfver hans illdåd
fortforo.
Då lät konungen kalla till sig den
gamle och sade till honom:
— Ditt råd medförde icke stor nytta,
ty endast få människor afgåfvo löftet.
Säg, hvad skall jag nu göra?
Den gamle svarade:
— Människorna här i landet synas
vara halsstarrigare än i mitt fädernes-
(Forts. på 6 sidan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
