Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
N:o 21
mässling, fick dn ej gå till dem. —
Har du då hört, att det finnes
sjukdomar, som äro iirfllga? Så sorgligt
är det, att anlaget för flera sådana
ärfves af barnen om föräldrarna haft
dem.
Lille Hans pappa hade haft en svår
sjukdom; han hade nämligen varit
drinkare. Och den gosse eller flicka,
som haft en Bådan fader eller moder,
Är ofta ärfva begäret efter starka
drycker. Du hörde ju, huru lilla Mary,
som mrs Carlile tog från fängelset,
kastade sig på golfvet för att dricka
ut vinet som tjänarinnan spillt ut.
Då Hans var blott två år, dogo hans
mor och far, ooh hans mormor tog
honom till sig. Där bodde de båda i
den lilla stugan långt inne i skogen.
Huru mormor skötte och vårdade lille
Hans! Han var hennes ögonsten. Han
satt i mormors famn, då han lärde sig
bokstäfverna. Och så satt hau
bredvid spinnrocken, då mormor spann och
läste abcboken och katekesen. Om
sommaren voro de alltid ute i skogeu
och plockade bär tillsammans. Om
vintern samlade de riskvistar. Hans
plockade dem och mormor band dem
samman i knippor. Där ser du dem
på bilden en vinterdag i skogen.
Då Hans blef så stor, att han kunde
handtera knifven, fick ban en liten
hyfvelbänk och värktyg. Och nu
gjorde han en hel mängd små saker
såsom askar, träskedar och sådant,
hvilka mormor sålde i byn och i
staden.
Men mormor lät aldrig Hans gå dit
ensam. Hon var så, så rädd för att
äfven hennes kära gosse skulle komma
i den grymme jätten Dryckenskaps
våld, och att det skulle gå med Hans
som det gått med fadren. Mormor
förstod visserligen icke. att Hans iirß
begäret för starka drycker efter sin
stackars far, så att hon skulle varnat
honom. Hon försökte blott hålla
honom borta från elaka människors
lockelser, så att ingen skulle få nnrra
hennes „ ögonsten", att dricka.
Så gick tiden. Hans växte upp och
blef en lång, rak gosse, som var
duktig i arbetet. Han hade brutit upp
en vidsträckt trädgård och stort
potatisland kring stugan i skogen. Från
dem förtjänade mormor och Hans bra
med pengar. Ah, huru mormors ögon
lyste, då hon såg Hans arbeta med
spaden i trädgården eller såg honom
gräfva diken i åkern, och huru nätt
och ordentligt hon dukat bordet åt
sin gosse, då ban kom in trött och
svettig efter arbetet. Det fanns visst
ej två lyckligare människor på jorden
än mormor ocb Hans.
Men så kom olyckan.
Trädgårdsmästaren i staden, som brukade köpa
grönsakerna fråu Hans trädgånd, skulle
fira bröllop och bjöd mormor och Hans
som gäster. Hans tycke det skulle
vara roligt att gå, och mormor ville
ej neka, ehuru hon ej själf orkade gä
med. Men innan Hans, klädd och
putsad, vandrade af, bad mormor så
vackert, att ban ej skulle dröja länge,
och att han ej skulle dricka af vinet
och bränvinet som bjöds på festen.
Hans vandrade af till staden, och
mormor satt den kvällen länge och
väntade att få höra hans steg längs
gångstigen i skogen. Men intet
hördes. Med tungs hjärta lade sig gamla
mormor och sofde mycket oroligt,
Andra morgonen blickade bon
förgäfves ut ifrån fönstret, spejande efter
sin gosse. Medan bon dukade
middagsbordet, hörde hon steg på trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
