Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s. N:o 179
„ Ändteligen är Hans hemma!"
jublade mormor.
Dörren öppnades och in trädde
drängen, som plägade taga emot
grönsakskorgen, som mormor alla dagar
under sommaren hämtade till hans
husbonde. Mannen såg bedröfvad ut
och stadnade vid dörren, hostade och
visste ej huru ban skulle komma fram
med sitt ärende.
„Hans, hum är det med Hans?"
frågade slutligen gamla mormor med
darrande stämma.
Och nu kom den sorgliga historien.
På bröllopet hade ban druckit mycket
och de andra bröllopsgästerna hade
gjort narr af Hans, som ej ville dricka
med. De hade bedt honom gå hem
till torpet i skogen och klä sig i sin
mormors kjol. Ty, sade de, en riktig
karl vågar nog taga sig några glas.
Hans hade då velat visa sig som en
sådan och smakat. Och då ban fått
det första glaset, var det, som om en
ond ande farit i honom. Den goda,
snälla, stillsamma Hans hade blifvit
en rasande dåre som slagit
sönder stolar och bord och
kommit i gräl med en af
bröllopsgästerna, hvilken han —
förfärligt att säga — slagit med sin
knif, så att ban ögonblickligen
dött. Nu satt Hans i fängelset,
dit ban blifvit förd redan
natten.
Mormor hade setat tyst ocb
orörlig som en bildstod medau
drängen talade. Då lian kom
till slutet af sin sorgliga berättelse,
sjönk hon till golfvet; hon hade
svimmat. Stackars gamla mormor!
Hennes fröjd, hennes stolthet,
hennes ålderdomsstöd hade mördat en
människa och satt nu i fängelset för
hela sitt lif!
Tre dagar därefter ringde byns
kyrkklockor. Mormors hjärta hade brustit
af sorg. Då hon begrafdes måste
liktåget gå förbi fängelset, där Hans
satt. Han hörde klockorna ringa; han
visste, att hans enda vän i världen,
hans trogna, ömma, gamla mormor nu
sänktes i grafvens famn, och att det
var af sorg öfver honom. Och
framför honom själf låg många år i det
hårda fängelset, många år af hans
unga lif, då han skulle se blott
fängelsets kala murar och höra sitt
samvetes anklagande röst.
Detta är en sann händelse, kära
läsare. Ack, huru många sådana
tilldraga sig icke i världen! Och
sådant äro rusdryckerna skulden till.
Är det underligt, om vi ropa till alla
gossar och flickor, att de skola
akta sig för att ge ens ett
enda finger åt denna grymme
jätte! Och framför alla andra
måste de akta sig, som ärft
det sorgliga begäret såsom
stackars Hans. Eu sådan behöfver
dricka blott mycket litet och
sjukdomen skall slå ut i full
låga.
„E O S".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
