Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ft
EOS.
ft
och när Wira hade fått något godt
af sin far eller mormor, delade hon
det alltid kristligt med Jolin. Ofta
fick John äfven komma opp i stora
byggnaden och betrakta alla de
härligheter, som där funuos. Och det
var icke litet det. Där funnos speglar
så stora, att de räkte frän golf och
tak, där funnos taflor, som betäkte
nästan hela väggarna och där funnos
ljuskronor, som voro större och
vackrare än kronorna i kyrkan. Men de
allra vackraste sakerna funnos dock i
Wiras rum, tyckte John. Men det
var endast sällan han slapp in dit, och
då var mormor alltid närvarande,
Emellanåt mötte John Wiras pappa
i något af de stora rikt prydda
rummen. Då kände sig John riktigt
ängslig till mods. Ty „baronu såg så
sträng och respektgifvande ut. Men
i värkligheten var han dock en
godhjärtad välvillig människa, som icke
gjorde någon för när. Och det hände
nog flera gånger, då barneu blefvo
äldre, att ban tog John under hakan,
säg honom i ansiktet och sade
skrattande: „fliuk pojke, hvad? Tycker
om att leka, hvad?" Sin ängslan för
honom kunde John det oaktadt aldrig
riktigt öfvervinna, ocb hvarje gåug,
då han var upp i stora byggnaden
och hörde baronens steg på afstånd,
skulle han hälst velat smyga i väg ut.
På vinden i stora byggnaden hade
de tvänne märkvärdigheter, som mycket
intresserade John. Det var en tam
skata och en tam korp. Baronen hade
hemtat dem till gården för några
månader sedan och de höllos nu
tillsvidare instängda på vinden.
Emellanåt hände det dock, att de sluppo
ut och kommo ned i rummen och
satte sig på något högt skåp eller
dylikt. Där kunde de sedan sitta så
tysta, så tysta, att det gick en lång
stund, innan man lade märke till dem.
Icke så sällan hände det dock, att
de begynte föra oljud där nere, flyga
omkring från det ena rummet till det
andra, flaxande och fladdrande med
vingarna. Det var isynnerhet skatan,
som väsnade. Med näbben på vid
gafvel och klorna utspärrade, skrek
och svattrade hon, hakade sig fast vid
än den ena än den andra möbelu och
ville icke på några vilkor lämna
rummet.
Wira och John tyckte hon var otäck,
men korpen höllo de riktigt af, ty
hon föreföll dem så allvarlig och
stadgad och vis, alldeles som en gammal
välvillig farbror.
(Forts).
Vår rusl hammare
oktor Beaumont märkte dä hau tittade
in i Alexis St. Mar tios måge, att
alkohol invärkade på den föda, som
kommit dit alldeles på samma sätt som gift.
Den förhindrade matsmältningen om St.
Martin intagit blott litet alkohol. Men
om hun intog mera, blefvo de små
körtlarna, soin betäcka magsäckens inre väg-
gar, inflammerade, såsom det gick
spott-körtlarna, och de kunde icke afsöndra
någon vätska.
Har nftgon af „Eosu läsare hört
omtalas en sjukdom, som heter magkatarr?
Eu mycket berötnd professor i Tyskland,
vid namn Strümpell säger, att största
antalet personer som ha’ denna sjukdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
