Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
huru de, Röring och han, hela tiden
kämpat vid hvarandras sida, ända tills
dess den där blodiga dagen vid Oravais
båda stupat. „Jag var blott sårad,
men han var död", slutade Antti. „Ske
din vilja," sade mor
Maja och en ström af
tårar fuktade hennes
kinder. Hon hade
förlorat sin man, men hon
hade återfått sin frid,
sedan hon med
undergifvenhet kunde säga:
„Ske din vilja."
Morgonen därpå var mor
Maja, djupt sorgklädd
på väg till kyrkan.
Hon skulle själf föra
tacksägelsen efter sin
man till prästen. Hon
hade redan vikit af till
kyrkobyn, då en
ryttare sprängde emot
henne och en välkänd
röst ropade: „Maja,
Maja, hvad står på,
hvem är död, efter du
är sorgklädd?" Mor
Maja såg upp, och till
sin stora hägnad ser
hon framför sig sin
egen kära man
lifs-lefvande. Återseendets
glädje kau ej
beskrifvas. Röring hade
såsom hans kamrat
berättat, stupat vid
Oravais och ansets för
död. Död var han
emellertid icke. Dà liken
upphämtades, kvicknade han vid. Han var
dock svårt sårad, och det dröjde
länge innan han fick lämna sjukhuset.
Därifrån kom han nu, fullt återställd,
till de sina. „Herrens barmhärtighet
är stor" utbrast mor Maja, när Röring
slutat sin berättelse. ,,Må Gud hjälpa
mig, att jag härefter aldrig må knota.
Hans vägar äro underliga. Måtte jag
Blinda barn sfstå
därför, äfven då det ser som mörkast
ut, med tro och hopp kunna säga:
„Ske din vilja såsom i himmelen så
ock på jorden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
