Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 N:o 25
EOS.
„Det enda min flicka nu kan göra
är att gå med sin synd till Jesus och
uppriktigt bedja honom om förlåtelse
och att sedan härefter aldrig emotstå
<ruds ande, på det att du aldrig mä
behöfva upplefva den dag, då den
helige ande vikit itrån dig."
Zaida skyndade in i sin lilla
kammare, och där öppnade hon hela sitt
bedröfvade hjärta för sin frälsare och
bad honom om förlåtelse och om ett
nytt hjärta. Och Herren Jesus renade
den lillas hjärta och ingjöt hos henne
en ny kärlek samt en frid som hou
icke förut känt. Efter tvänne långa
dagar af väntan fick Zaida emottaga
Linas afskedshälsning. „Säg Zaida",
hade hon sagt, „att jag vill möta
henne hos Jesus." Och kort därpä
fördes hennes ande af änglar till
himlens sälla land.
Lilla /än, kom alltid ihåg Jesu ord:
„Du skall vara din trätobroder
benägen till vänskap snart, medan du ännu
är med honom på vägen."
„Tala vänligt mod din nästa,
så ilr Josu bud!
O, kanhända blir ort nästa
möte inför Gud."
$)e första frestelserna
-|- Ur gossarnas förenings „Mnjskoruotsu tidning i Uleåborg.
tjo. den ungdomen är skön? Åh nu
pratar jag ju alldeles, som om jag
re-dau vore eu stor herre och ändå är
jag endast en fjorton årig odygdig
skolpojke. Men till mitt ämue. I
åldern 8—12 är, är det man kommer
i de svåraste frestelser, så var det
åtminstone med mig. Den första
frestelsen var att börja röka. Jag hade
då gossar som voro 2 år äldre än jag
till kamrater och de ville nu lära mig
den bussiga konsten att röka. Ni tro
kanske att jag vill utpeka mig som
ett lysande exemplar i den vägen?
Nej tvärt om, jag lärde mig äfven att
röka och blef mycket begifven pà
tobak. Detta försiggick naturligtvis
allt i smyg och så slug var man, att
man strax efter rökniugen sköljde
munnen med vatten för att ej förråda sig.
Den andra frestelsen, om vi nu så få
kalla det, var det att börja svära.
Samma kamrater som lärde mig röka
lärde mig ätven svära och det rätt
hederligt. Då jag emellertid blef 12
år, gick ett ljus upp för mig och jag
började inse, huru syndigt det i själfva
verket var. Det var liksom då solen
efter ett svårt åskväder tittar fram
mellan molnen. Tobaksrökningen
lemnade jag helt och hållet och
svordomen efter bästa förmåga. Nu röker
jag ej huru frestad jag än må blifva
och icke svär jag heller, ty så vidt
jag kommer i håg, har jag ej svurit
en enda gång under detta år. Men
det värsta är dryckenskapen. Och
Gud gifve att jag ej blir en drinckare.
Ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
