Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
N:o 21
BI li V ©
Eu beiättelae mn Terrtiiltlpliiaa uuilsiittuing.
Jet fans engång ett land
som kallades Terradelphia.
Landets befolkning hade
nnder ett krig mot en
fiendtlig makt förfarit bedrägligt, och
blefvo därför straffade med en
landsplåga: de fingo alla en egendomlig
sjukdom som slutligen medförde döden.
Konungen i Terradelphia bodde på
något afstånd därifrån, och fastän ban
var mycket vred på Terradelphias
inbyggare för den olydnad, som dragit
denna sjukdom öfver dem, var han på
samma gång bedröfvad öfver deras
närvarande tillstånd. Äfven älskade
han dem mycket; och det var den
stora kärlek ban bar till ett ovärdigt
folk, som mauade benoni till en
mycket vacker handling.
„Det gifves blott ett botemedel för
Terradelphia", sade ban till sin son,
sin ende son, „och det är lifvets
vatten, som flyter genom vår slottspark;
men det fins blott en person, som är
värdig att bära det till Terradelphias
inbyggare, och det är du. min son."
Prinsen log.
„Jag är af hjärtat villig", sade han
genast.
„Du måste då gå för att lefva bland
folket i Terradelphia", sade konnngen,
„ilela deras sorger och för första
gången känna smärta, besvär och
trötthet."
Men prinsen fortfor att le. „Jag
är af alt hjärta villig", sade han åter.
Följaktligen afsändes en härold till
Terradelphia för att förkunna, att den
gode konungen sknlle sända sin son
med ett förråd af lifvets vatten, hvil-
ket skulle vara ett säkert botemedel
för sjukdomen.
Där voro tvänne vilkor fästade vid
deras botande. Det första var, att de
själfva måste bedja om vattner. Det
andra var, att de, som blifvit botade,
alltid skulle hålla ett rum i sina hus
och eu plats vid sina bord lediga för
prinsens räkning, när han ville komma
till dem.
Silvo en af landets invånare, var eu
ung och rik man och hans vänner
ansågo honom för en lyckans gunstling.
Hans föräldrar voro döda. De hade
lämnat Silvo såsom ende arftagare till
ett präktigt familjegods, där ban
regerade på herremannavis. Silvo visste,
att han var behäftad med sjukdomen;
det hade han vetat, altsedan han visste
någonting als. När hans föräldrar lågo
döende, bådo de honom att icke låta
någon tid gå förlorad, utan så fort
som möjligt söka bot. Silvo tyckte
sig komma ihåg, att han hört att de
båda två blifvit botade kort före sin
död, men jag vet icke när ban
någonsin skulle ha brytt sig om att tänka
på att själf bli det, så framt ban icke
drabbats af en olyckshändelse, som i
flera veckor fjättrade honom vid
sjukbädden. Under den tiden begynte ban
tänka på sin sjukdom och hvad som
skulle hända, ifall han icke blefve
hel-bregdagjord. Han kom ihåg att
konungen lofvat sända sin son med ett
botemedel, men huru han skulle fa
reda på honom, därom hade han icke
det aflägsnaste begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
