Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ft
EOS.
ft
Han frågade den ene efter den
andre af sina vänner, då de kommo och
hälsade på honom. Men en skrattade,
såsom hade det bara varit ett skämt;
en annan sade: „se så, nu håller du
på att bli melankolisk — men du skall
nog bli bättre, när du kan gå ut."
Och de äldre männen försäkrade
Silvo, att när de voro vid hans ålder,
brukade äfven de käuua sig angelägna
om att bli botade, men alt efter som de
blefvo äldre, försvagades denna känsla.
Men Silvo ville värkligen bli frisk
och var icke nöjd med dessa svar.
* *
*
En afton då Silvo var nästan frisk
och låg utsträckt då en soffa vid
fönstret, öppnades dörren och eu betjäut
trädde in.
„Nå, Marcellus", sade hans husbonde,
„hvad har händt?"
Marcellus såg förlägen ut. „Ursäkta
mig, herre", sade ban, „men jag ville
blott tala om för er, att jag tror jag
kan få reda på, hvar ni skulle kunna
iinua recla på Kristos."
„Kristos?" upprepade Silvo
uudrau-ile. „Ja visst, det är ju så de kalla
konungens son."
„Ja", svarade Marcellus, „han har
gjort åtskilliga underkurer. Det har
jag själf sett."
Silvo resto sig upp och såg
intresserad ut.
„Välan, Marcellus", sade hau, „jag
har satt mig i sinnet att bli botad.
Kan du få tng i någon, som kan föra
mig till Kristos?"
„Jag kan själf leila eder till honom.
Stöd er blott på mig" sade Marcellus.
Det var en lång väg de hade att gå,
men slutligen vidgade sig den
klippiga stigen till en skogbevuxen lund,
och där, under en eks skuggiga
grenar, låg en man och sof. Hans
kläder voro schabbiga och trådslitna, hans
ögon insjukua, hans ansikte blekt och
hans bara fötter söndersargade. Hans
sömn var synbarligen mycket lätt, ty
i det samma Silvos blick föll på
honom, öppnade ban ögonen, log och
reste sig.
Genom detta småleende öppnade sig
Silvos hjärta genast för Kristos, och
ban älskade honom.
„0", utropade ban och sträckte ut
sina händer, „gif mig af vattnet, på det
jag må bli botad fråu inin sjukdom!"
„Af hjärtat gärna", sade Kristos,
„du känner vilkoren. Är du villig att
låta mig gå in och ut i ditt hus och
att göra det till min boning?"
„Mer än villig", sade Silvo, „jag
åstundar det framför alt annat. Du
skall få det allra bästa af alt hvad
jag eger och har."
Kristos drog fram ur vecken af sin
mantel en liten kristallllaska och en
bägare af kristall. Hau öppnade
flaskan och hällde i bägaren en klar,
gnistrande vätska.
nDrick", sade ban, i det hau räkcte
den till Silvo, „det är en fri gåfva
från min fader."
Silvo drack, och medan han så gjorde,
käude han ett n3T, t lif geuoinströmma
hela sin varelse och en styrka, som
ban aldrig förr erfarit.
Därefter vände ban sig till Kristos
och bönföll honom att komma hem och
hvila sig. Kristos samtyckte och de
gingo tillbaka, men denna gång tykte
icke Silvo att vägen var hvarken ojämn
elller läng. Hans hjärta var uppfyldt
af ön U3T fröjd och frid.
T månader — måhända år, så vidt.
jag vet — innehade Kristos en ärad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eos/18961897/0219.html
