Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
N:o ]fi
hvarför sjöng fågeln?
. Ifred hade fångat en liten fågel
* som han sedan höll i bur.
Fågeln satt bela dagen tyst på öfversta
pinnen i buren och ville hvarken äta
eller sjunga. „Tänk att en fågel kan
vara så dum" sade Alfred åt syster
Hilma „Jag ger den alla dagar
soc-kerfrön, gräs och allt möjligt godt,
och den sitter där bara och ser
ledsen ut".
„Vi skola föra buren ut i
trädgården och hänga den under den gröna
björken som just nu håller på att
löf-vas" sade Hilma. „Kanske den då
börjar sjunga". Barnen gjorde så,
Hilma satte sig i gräset och tog
buren i famnen.
Men det hjälpte icke. Lilla fågeln
gaf blott till ett hastigt, pip, dà den
såg den blå himmelen och det gröna
löfvet.
„Ack du dumma fågel, som ej vill
sjunga för oss!" utropade Alfred.
„Vet du hvad jag tror" sade Hilma.
„Jag tror, att fågeln är så bedröfvad
for att den är fången. Tänk om vi
skulle släppa ut den?" Om den ej dä
sjunger, skall jag betala den med alla
sparpenningar ur min sparbössa. Går
du in därpå?
„Jag vill ej göra fågeln ledsen"
sade Alfred. „Om den sjunger, då den
blir fri, har den säkert varit
bedröfvad öfver att nödgas sitta i bur. Öppna
nu dörren!"
Hilma öppnade burens dörr och ut
flög fogeln. Då den satt sig på
närmaste gren, kvittrade den en sådan
jublande drill, att man aldrig kunnat,
tänka det en liten fågelstrupa kunde
frambringa ett så klart, klingande ljud.
En lång stund satt den på kvisten
öfver barnens hufvuden och sjöng af
hjärtans grund.
„8er du Alfred, det var rätt som
jag tänkt. Stackars lilla fågeln var
så bedröfvad öfver förlusten af sin
frihet."
„Nn förstår jag det" sade Alfred.
„ Förlåt lilla fågel, att jag pinat dig
så många dagar och gjort dig så
sorgsen. Aldrig skall jag numera fånga
en fågel och hålla den i bur!"
r r
R * Jf^ * 3P * D * .A. * D
(Ports, från N:o 14).
Baronen skyndade genast fram och
tog flickau af honom. — Gud vare
lof, att du är räddad, sade han. Ah,
jag min dåre, som förlitade på
tjänstefolket! Men nu är alt bra — må
hela byggnaden brinna, blott du blef
räddad! — Han förde den ännu halft
afsvimmade flickan till eu afsides be-
lägen gräsplan, där ban lade henne
ned och sökte väcka henne till fullt lif.
Detta lyckades äfven. Efter en stund
satte sig Wira upp och såg med
förskrämda blickar omkring sig.
— Hvar är Jolin? — frågade hon.
— Ar han skadad? Det var ban, som
bar mig ned för trapporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
