Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s. N:o 18
SZZ|T o
(Korts. frAn N:o 17.)
Detta afgjorde saken.
„Jag kan icke komma", svarade lian
Kristos, „det sir för kallt för mig att
komma ner, ocli — jag — liar gjort
mig redo for natten. Någon annan
gång skall jag släppa bi dig."
Ocli kom Kristos någonsin tillbaka?
O ja, många, många gånger kom
ban igen. Såsom en annan tiggare
bönföll ban om att slippa in ; men ban
blef afvisad — ja, än mer — bortkörd
från dörrarne. Lilla Ula blef afskedad,
emedan han uppmuntrade Kristos.
Men alltjämt fortfor Kristos att
bönfalla om att bli insläppt, och åter ocli
åter vände han sig sorgsen bort från
de stängda dörrarne ropande:
„De vilja icke komma till mig att
de måtte få lif."
År hade förgått, då en het
sommareftermiddag konungens härold, stötande
i trumpet, galopperade in i staden.
„Kommen", ropade ban, „ty allting
är nu redo och den gyllene staden
väntar. O, I alle, som ären renade
från er sjukdom, skynden, träden in
— några timmar senare och
Terra-delphia skall icke mer vara till!"
Jag kan icke här beskrifva de olika
sätt, hvarpå Terradelphias inbyggare
mottogo denna nyhet. Somliga rusade
upp och gräto högt i glädje; andra
sprungo vilda omkring och sökte efter
Kristos och bönföllo hans efterföljare
att föra dem till honom.
Men hvar var Kristos?
Det blef ett vildt ropande:
„Kristos! Kristos!"
„Han har gått till sin Fader", sade
härolden, nhan har fullbordat det värk,
som blef honom anförtrodt att utföra
— han har fullbordat det väl — ty
det lifgifvande vattnet bar blifvit
erbjudet åt hvar och en af er."
Folket strömmade ut åt landet i
skaror. Rika och fattiga, höga och låga,
unga och gamla
Något afsides vandrade Silvo och
Kunglig. Silvo var blek ocli upprörd.
Kunglig öfverhopade honom med
förebråelser därför att ban drifvit bort
Kristos, ocb icke natt och dag
öfvertalat honom tils ban blifvit botad. I
själfva värket var luften fyld med lika
många bittra förebråelser som
jubelsånger.
En oväntad krökning af vägen förde
Terradelphias invånare alldeles inpå
ytterportarne ef en stad af rent gulg.
Och hvarje gång de öppnade och slöto
sig, kunde man uppsnappa toner af en
underbar sång.
Yid porten till den yttre gården blef
folkmassan häjdad af tvänne rena, hvita
änglar, som vaktade portarne. Den
ene höll en bok, ur hvilken ban
ropade upp deras namn, som skulle få
gå in; oen andre öppnade och stängde
portarne.
Namn efter namn uppropades och
åter och åter slogs porten upp. Ett
haf af ljus strömmade ut och en
storm af välkomsthälsningar dånade
därinifrån, hvarje gång någon gick
in. Silvo såg den ene medarbetaren
efter den andre gå in, ocli bland
dem mången som ban själf fört till
Kristos.
„Se bara!" utropade Kunglig, „den
där trasige lille Ula får bestämdt kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
