Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ft
EOS.
ft
raa in. Om han får, skola väl vi få.
Hvad säger ängeln till honom?" Och
Kunglig trängde sig tram for att höra
bättre, men Silvo endast gaf en suck
till svar.
„Gå in, du lille", hörde ban. „När
Konungen var utkastad från de rikas
hem, gaf du honom alt hvad du hade.
Gå in i en outsäglig glädje!"
En efter annan ursäktade sig med
att de haft altför brådtom — eller en
hel mängd andra ting, hvarför de ej
kunnat bli botade eller uppfylla
vilkoren, och de tiggde och bådo om att
bli insläppta. Men sorgligt nog fingo
de höra att det var omöjligt.
Ingenting som skulle besmitta, fick någonsin
inträda i staden. De hade haft ett
långt, långt tillfälle, och ingenting mer
kunde göras for dem.
Andra föreburu att de endast hade
några fläckar af sjukdomen på sin
kropp, och andra åter insvepta i sina
vida mantlar, påstodo att alt stod väl
till. Men det tjänade als ingenting
till; dera-s namn voro icke skrifna i
böckerna, därför kunde de icke få
komma in.
Natten föll på, då portarne slogos
upp för sista gången. Då höjdes ett
bittert klagorop från de utomstående:
„Släpp oss in! Släpp äfven oss in!"
„Konungen säger: ban kände eder
aldrig!" blef svaret.
Och dörrarne stängdes. Silvo och
Kunglig voro bland dem, som måste
stanna utanför. Huru skulle det gå
med dig som läser detta. Har du
emottagit det lifgifvande vattnet och
låtit Kristos få en plats i ditt hem?
Kaffen och J^åffan
|hättan ur sitt lilla bo
V> Smyger fram och stör vår ro,
D^alten, som vår husvakt sfär,
Snart sin klo i Honom. slår.
blir strid pà lif och död,
Snart man ser en blodfläck röd,
2Hör ett pip och allt är slut,
D\atten vet sin konst förut.
(Från våra prenumeranter).
■Oytorgon gryr, och barnen smà
(Sora liten kista då.
"Processionen ställs i gäng
Utan tårar, men med säng.
Orätten ler och sjunger med
jyteà sitt hufvud uppå sned
Svansen läng och fröjdfull blick,
(ålad, att rättans lif han fick.
!oedan bjöds pä mjölk och gröt
øtjärlandes hvad katten njöt!
urre tackades och salt
!oen pä vakt hvarenda natt.
Lilla Anna Danielsson.
Åbo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
