Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ſig, faſtän med flera ſkönheter, likwäl ſakna den
fullkomlighet dit han ſyftade, det är då, ſom frågan
uppkommer hwad wärde deſſa lämningar böra äga i de
qwarlefwandes ögon, och huruwida de utan orättwiſa
dömmas af dem med ſamma ſtränghet, hwarmed de
förmodeligen ſkulle blifwit af Auctor ſielf anſedde,
i fall han lefwat tillräckeligen, för at uppnå ſin
möjeliga höjd?
Man handlar ofta, jag nekar ej dertill, med
mindre urſkillning än wälmening mot en afgången
författare, då man, genom allmänt tryck, under hans
namn förewigar, hwad han, wid egen utgifning af
ſina Skrifter, ſkulle antingen merkeligen förbättrat,
eller kan hända helt och hållit förkaſtat. Men denna
förebråelſe träffar egenteligen dem, hvilka med
ſtörre nit, (om et ſådant utryck tillåtes mig) för
volumen af en Poëts ära, än för deſs ſanning och
waragtighet påtruga hans goda ſtycken et talrikt
ſällſkap af wårdſlöſade. Et helt olika fall upkommer,
då Skalden genom en förtidig död ſtänges mitt i
loppet till fullkomligheten, och då han ſkördad, ſom
ſtundom ſkett, närmare början än målet af ſin bana,
ännu föga hunnit lämna åt minnet annat än några
lyckliga förſök, och giſsningen om hwad han en dag
ſkulle blifwa. Det är då, ſom jag tror, at ſträngheten
wore känſlobriſt, och at det är ſkoningen, ſom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
