Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ſann granſkning. Jag förſtår med ſkoning,
högaktningens öfwerſeende, långt mera än blotta
fromhetens.
Man ſäge ej, at i all Konſt ingen ära finnes
under den högſta. Hon finnes wiſſerligen, och ofta rätt
ſtor, äfwen i de aflägsnare graderna, när nemligen
aflägſenheten ej är medelmåttans; när den har ſin grund
i hämmade krafter, i en förkortad lefnad; när, med
et ord, fullkomlighetens ſaknad är wårens och icke
höſtens. Men om ockſå någon minſkning i wärde
borde medgifwas, wore den wäl et ſkäl at til intet
göra det wärde, ſom werkeligen finnes, och at af en
Skald med blygſammare fordringar, utplåna ända till
ſielfwa warelſen? Om et af döden ſparadt namn likwäl
är en ſlags ſeger öfwer Tiden, et ſlags öfrigt lif,
ämne för ſkaldens önſkningar, hwad rättwiſa bjuder
då at åt glömſkan och förgängelſen öfwerlemna, tillika
med hans felagtiga, äfwen alla hans ſköna och rörande
ſtällen? Ställen, hwilka genom en oåtſkiljelig
blandning, om jag ſå får tala, ſamfödde med han
ofullkomligheter, utmerka, ofta i et och ſamma Arbete,
å den ena ſidan, årens och öfningens briſt, å den
andra deremot, Geniets ſanning och liflighet.
At en Autor dömmer ſig ſielf med ſtränghet
det tilhör honom, och det är blott derigenom han
undwiker, ſå långt den kan undwikas, andras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
