Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marskalkarna av Frankrike - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare Vendôme) och sedan kanonkulan vid Sasbach
ändat den ännu större Turennes liv, ville det aldrig
fullt lyckas att finna likvärdiga ersättare. Tre dagar
efter det att budet om Turennes död nått kungen, ut-
nämnde han pâ en gång åtta nya marskalkar (M. de Tu-
renne i småmynt, såsom hovets kvickhuvuden sade),
i hopp att däribland finna någon fältherre lik den han
förlorat; och bland detta småmynt fanns mycket rik-
tigt, vid närmare påseende, en verkligt god slant i form
av en liten ondsint puckelrygg, hertigen av Luxem-
bourg, som kom att vinna stor berömmelse; men där-
efter blev turen betänkligt skral, och av ytterligare ett
trettiotal kreationer under denna regering visade sig
endast tre — Catinat, Villars och Berwick — någor-
lunda motsvara en gammal hårt prövad monarks rim-
liga förväntningar. I fortsättningen blev det allt sämre:
en tämjd och kammardresserad adel hade fått alltför
mycket hovluft i sig och förmådde inte kläcka fram
krigare som förr, och den ende bland 1700-talets mar-
skalkar som kom upp till hög nivå var en import:
Moritz, kallad le Maréchal de Saxe, den i mycket högst
vällyckade produkten av August den starke och den
sköna Aurora. Efter segern vid Fontenoy erhöll denne,
bejublad av ett hov som inte längre var bortskämt med
segrar, den högsta militära värdighet som fanns sedan
konnetabelsämbetet indragits, nämligen Maréchal Géné-
ral des camps et des armées de France, en värdighet
som före honom innehafts av Turenne och Villars och
som en fjärde och sista gång kom att utdelas år 1847,
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
