Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweizare och landsknektar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivt bli taktikens avgörande element. För även mycket
intelligenta samtida betraktare var denna utveckling
allt utom klar: i sin avhandling om krigskonst drömde
Machiavelli alltjämt om ett infanteri med sköld och
svärd, i stånd att möta allt i gammalromersk stil, och
taxerade kanoner och bössor som ett harmlöst buller,
på sin höjd nyttigt till att skrämma hästar med, sam-
tidigt med att det sista försöket att vinna en drabbning
uteslutande med blanka vapen strandade för schwei-
zarna vid Bicocca (1522), efter det de ännu vid Novara
(1513) lyckats förträffligt med denna sin gamla metod.
Det stora slaget vid Ravenna (1512), vunnet mot span-
jorerna av den unge Gaston de Foix, hertig av
Nemours, var det första där artilleri fällde utslaget.
Detta århundrade är legosoldaternas klassiska tid,
som räcker vidare fram över Trettioåriga Kriget; och
två likartade men inbördes bittert fientliga soldenär-
element dominera i tidens allra flesta italienska och
franska bataljer fram till hugenottkrigens slut, näm-
ligen schweizare och landsknektar. Schweizarna spela
första fiolen, efter hand med nödigt understöd av
kanoner och arkebusiärer, och bibehålla århundradet
igenom sitt anseende som världens bästa infanteri, med
sin taktik att i packat anlopp vräka allt över ända med
sina långspjut; näst dem skattas deras möjligast nog-
granna kopior, de tyska landsknektarna. På talrika slag-
fält ha dessa båda motparter, i växlande herrars tjänst,
för en måttlig dagspenning spetsat varandra på
spjuten; och mötena mellan dem te sig som någonting
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
