Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweizare och landsknektar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantastiskt och gåtfullt, som maximalprestationer i
handgriplighet och förvildat dödsförakt.
Under hela 1400-talet, och framför allt efter de stora
segrarna mot Burgund, njöto schweizarna rykte såsom
helt oemotståndliga med sina spjuthopar, utan något
behov av hjälpvapen; ingen krigskonst kunde finna på
något medel att möta dem. För de bästa arméer var
redan deras blotta åsyn en svår prövning, så mycket
mera som de ogärna togo fångar, utan oftast föredrogo
att döda allt på fläcken, oberörda av att i gengäld
samma behandling efter möjlighet utmättes åt dem.
Likgiltiga för motståndares styrka och eldvapen gingo
de under sin stora tid segrande fram mot allt, vanligen
ordnade i tre ”Gewalthaufen” i trappstegslinje bredvid
varandra, med en uppställning av femtio mans djup
eller mera. De frambragte från början till slut ingen
enda ledare som kan kallas fältherre och hade sällan
i eget land någon egentlig överbefälhavare, utan kom-
menderades kantonvis av stridande häradshövdingar
och erfarna gamla kaptener, vilka i den samlade hären
bildade ett suveränt krigsråd som till skillnad från alla
andra sådana alltid var böjt för att slåss. Schweizarna
klädde sig föga i järn och gingo i fält utan tyngande
tross; de marscherade uthålligt och i vägvinnande takt
och hade för vana att oförmodat nå fram till fiender
som trodde sig trygga. Ur ett skogsbryn eller över en
bergsrygg vällde de plötsligt fram i stridsfärdiga ko-
lonner och avancerade hastigt under en högstammig
skog av vajande spjut, med en glesare undervegetation
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
