Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mogulkejsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteratur”; dessutom hade han också hunnit produ-
cera sig som skald, och hans ”Divan” (det är samlade
dikter) har för inte så längesedan utgivits av denne
samme lärde ”efter ett unikt manuskript i nabobens av
Rampur bibliotek”. Sir E. Denison Ross, som alltså
kan yttra sig med största sakkännedom, anser att
Baburs poesi ”tål jämförelse med den tidens bästa”.
I ett sådant faktum som en verklig kejserlig poet ligger
kanske en liten litteraturpsykologisk märkvärdighet
gömd. Man har överhuvud inte så många poesi-
skrivande kejsare i historien, åtminstone inte många
som eftervärlden tagit på allvar som poeter. Om Nero
och Fredrik av Hohenstaufen kan man inte säga mycket
i det avseendet, emedan ingenting finns kvar av deras
hand; utanför Kina och Japan, där de poetiska för-
hållandena alltid varit speciella, har man kanske inte
flera än Babur och hans turkiske stamfrände och sam-
tida, Selim den Grymme av Turkiet; men åtminstone
dessa båda äro ofrånkomliga fenomen på området. Nu-
tida litteraturpsykologi tycks luta åt den åsikten att
poesi är någonting som framspringer ur orealiserade
önskningar — fallande under de tre kategorierna rike-
dom, ära och vällust — och ur denna synpunkt bli
asiatiska kejserliga poeter mycket märkvärdiga, ty vad
ha de övrigt att önska sig under dessa kategorier? De
ha ära och berömmelse av sin börd och ställning, de
ha kvinnor och andra nöjen efter behag, och vid
minsta expressionistiska tendens i sina själar kunna
de syssla med krig och erövringar. De behöva inte
hävda sig mot dryga kälkborgare eller oförstående
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
