Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General W. H. Sleeman och gudinnan Bhowani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en av hennes tänder; och ej sällan värdigades hon allt
fortfarande göra underverk till deras förmån och med
tecken visa dem åt vilket håll gott byte stod att finna.
Sleeman invände då, att de ju likväl råkat ut för straff
nu, att många av deras kamrater redan voro hängda
eller skickade bort över ”det svarta vattnet” till de-
portation för att aldrig återvända, och att alltså
gudinnan därmed visat sig missnöjd med dem och
deras verk. Men gamla renläriga strypare visste för-
klara också detta: det var sant att de nu ledo ont
under engelsmännens hand, och detta kom sig mycket
riktigt av att gudinnan var missnöjd; men detta miss-
nöje berodde uteslutande på att thugerna inte längre
noggrant lydde hennes påbud. Ty enligt hennes gamla
bestämmelser voro alla indiska män rättfånget byte
för thugerna, med undantag av ett fåtal kaster och
grupper — sopare, oljehandiare, snickare, musikanter,
fakirer, spetälska och några andra —, och till och med
vid smärre överträdelser rörande dessa undantagsfall
blev hon inte allvarligt förgrymmad; men kvinnor voro
strängt förbjudna från början, beroende på att gudin-
nan höll på sitt eget kön. Därför var det ursprung-
ligen nödvändigt att låta även mycket frestande flockar
av resenärer oskadda komma undan, när någon kvinna
fanns däribland. Men nu hade en vana uppkommit att
i sådana fall hellre döda kvinnorna också; och här
hade man enligt de strängt renlärigas förmenande det
ondas rot, enda anledningen till att thugernas urgamla
samfund nu börjat drabbas av domare och galgar.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
