Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den halte Apollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad som alltid, jämte hans oordnade privatliv, mesi
retat hans landsmän och gjort honom till en långt mera
problematisk poet för dem än för kontinentala be-
dömare, är hans osäkra sinne för versens melodi och
kadens och överhuvud hans stora slarv med det for-
mella, resulterande i en ofta mycket knagglig produkt
och någon gång i rader som äro helt omöjliga att
skandera; sådana brister plåga naturligtvis hans lands-
män mera än andra läsare. En samvetsgrann artist kan
han alls inte sägas vara: han var alltför otålmodig och
nonchalant för att spilla tid med att fila skrovligheter
eller förbättra det misslyckade, och självkritiska kval
synes han ha varit tämligen fri från. Till en viss grad
var han medveten om dessa sina begränsningar: ”Jag
kan inte göra om något, jag är som tigern: förfelar
jag mitt första språng, går jag morrande tillbaka till
min djungel”. Men samtidigt hör det till hans samman-
satta bild, att han var ytterst stolt över sin formella
virtuositet och ansåg sig vara ”the grand Napoleon of
the realm of rhyme” på mera än ett sätt:
Prose poets like blank-verse, I’m fond of rhyme,
good workmen never quarrel with their tools.
Och just rörande rim var han verkligen, när det
ville sig väl, en mycket stor mästare, i stånd att utföra
konststycken som få gjort maken till. Han kunde börja
en oktav på följande allsidigt praktfulla sätt:
Love, then, but love within its proper limits,
was Julia’s innocent determination;
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
