Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödun med isbjörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harald : ”Är du sä okunnig, att du inte hört om ofriden
som är mellan detta land och dem? Eller anser du din
lycka sä god, att du vägar komma bland dem med en
dyrbarhet, när ingen annan möter dem oskadd, och
det fast du inte är tvungen?” Ödun svarade: ”Herre,
det blir som du bestämmer; och bland danerna har
jag intet annat ärende än detta, som jag länge tänkt.”
Då sade kungen: ”Varför inte låta det bli så, att du
får fara som du ämnat? Och kom till mig, när du
återvänder, och berätta hur kung Sven lönat dig för
djuret. Det kan ju hända att du är en lyckoman.” —
”Det lovar jag dig”, sade Ödun.
Han for nu söder ut längs landet och öster till Viken
och så till Danmark; och då hade han gett ut sin sista
penning och fick nu tigga mat både åt sig själv och
björnen. Han kom då till en av kung Svens fogdar,
som hette Åke, och bad honom om föda åt dem båda;
— ”ty detta är ett djur”, säger han, ”som jag ämnar
föra till kung Sven”. Äke sade sig villig att ge honom
föda mot betalning, men Ödun sade att han inga pengar
hade; ”och dock ville jag gärna att så skulle bli, att
jag nådde fram med björnen till kungen”. — ”Då skall
jag ge dig vad som behövs till du nått fram till
kungen”, säger Åke, ”men för det vill jag ha halv del
i djuret. Och du kan vara viss på att djuret eljest dör
för dig, ty det behöver mycken mat; och då står du
där snart nog och har ingenting för allt ditt besvär
med din björn.”
När Ödun tänkte över sin ställning, fann han ingen
annan råd vara än att rätta sig efter fogden; och så
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
