Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödun med isbjörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämde de att han överlät hälften i djuret till Åke,
och sen finge kungen ge vad han tyckte. Och nu foro
de båda vidare tillsamman och kommo till kung Sven
och trädde in framför hans bord.
Kungen eftersinnade vem denne man kunde vara,
som inte tycktes honom bekant, och sade därpå: ”Vem
är du?” Han svarar: ”Jag är en isländsk man, herre”,
säger han, ”och hit är jag kommen först från Grönland
och sedan från Norge för att ge dig denna isbjörn.
Jag köpte den för alla mina pengar, men jag har haft
det svårt på slutet, och nu är den bara min till hälf-
ten”; och så säger han kungen hur det varit med Åke,
hans fogde. Kungen frågade: ”Är det sant, Åke, detta
han säger?” — ”Det är sant”, svarar han. Kungen
sade: ”Och syntes det dig riktigt, där jag satt dig som
fogde, att hejda och hindra en man som var på väg
till mig med en dyrbar skänk som han betalt med allt
sitt? Och ändå hade kung Harald låtit honom fara
ohindrad, och han är vår fiende. Betänk då du nu,
hur pass du burit dig åt! Rättast vore att du bleve
dräpt; men det vill jag ändå inte göra; men du skall
genast bort ur landet och aldrig mer komma för min
åsyn. Och dig, Ödun, ger jag tack för hela djuret; och
stanna nu du här hos mig.”
Det syntes honom gott, och han blev där. Men när
någon tid lidit, sade han till kungen: ”Nu vill jag fara
bort.” Kungen blev mörk och sade: ”Varthän vill du
då, när du inte trivs hos mig?” Han säger: ”Jag vill
gå på pilgrimsfärd.” — ”Det var det enda du kunde
önska, som jag inte tycker illa vara”, sade kungen. Och
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
