Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödun med isbjörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därpå gav kungen honom rikligt med pengar och bad
honom komma till sig igen vid återkomsten, och Ödun
drog nu söder ut med romfararna.
Nu reste han tills han kom till Rom. Och när han
vistats där så länge han tyckte, gav han sig på hem-
färd, och därunder blev han svårt sjuk. Han blev nu
helt utmärglad, och det tog slut med pengarna som
kungen givit honom till resan. Han fick färdas som
landstrykare och tigga sin föda; håret föll av honom,
och hans kläder blevo trasor.
Han kom tillbaka till Danmark vid påsktid och till
den plats där kungen var. Han blygdes i sitt elände och
gick till kyrkans förrum och hoppades möta kungen
där, när denne gick till gudstjänst på eftermiddagen.
Men när han nu såg kungen, och med alla hirdmännen
vackert klädda, vågade han inte visa sig. Och när
kungen gick till dryck i hallen, då fick Ödun sin föda
ute, som sed är för pilgrimer så länge de inte lagt
från sig stav och skräppa.
Ut på aftonen, när kungen gick till aftonsång, tänkte
Ödun bli sedd av honom; men den blygsel han känt
tidigare var värre nu, när hirdmännen voro druckna.
Men när de gingo in igen, skymtade kungen en man
och tyckte sig finna att denne inte vågade sig fram.
Och när nu hirden gick in, blev kungen kvar ute och
sade: ”Kom fram nu, den som vill träffa mig; jag
tyckte mig se en sådan.” Då kom Ödun fram och föll
för kungens fötter, och kungen kände knappt igen
honom. Men då han förstått vem han var, tog kungen
hans hand och bjöd honom vara välkommen; ”och du
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
