Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framför en bokhylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen väckt en viss åtrå hos ett par betraktare, trots
sin egenskap av lärda verk; jag har räddat dem från
bortlåning genom att säga att denna aptitlighet endast
var ett bedrägligt yttre sken, vilket var en grov lögn.
Den ena är den store professor Diez’ båda verk om
trubadurerna och deras poesi, bundna i ett band; den
andra en mycket praktfull, välgjord och ståtligt illustre-
rad tysk översättning av Philippe de Commynes. Jag
köpte dem hederligt för ingenting i Tyskland under
den märkvärdiga valutatiden, men blev tvungen att
smuggla dem hem, förbi en besvärlig utförseltull på
sexhundra procent, om jag minns rätt, — den enda
gång jag lyckats samla tillräckligt mod för att försöka
mig på sådant.
Tätt bredvid dem står ett litet kuriosum, rymmande
en sats som alltid fyllt mig med glädje. Den kanske
fortfarande störste bland Sveriges orientalister hette
Carl Johan Tornberg, professor (för ett par mans-
åldrar sedan) i arabiska i Lund. Hans stora livsverk,
som länge sysselsatte honom och skänkte honom för-
blivande namn bland de därav intresserade, var en
upplaga i fjorton band av den störste arabiske kröni-
körens, Ibn-el-Athirs, berömda historieverk, som dit-
tills endast fanns i manuskript och varav de spridda
volymerna fingo hopletas från Uppsala, Paris, Kon-
stantinopel och andra håll; denna krönika kallas av
de arabiska lärda ”den fullkomliga”, emedan den
anses rymma allt, och sträcker sig från världens ska-
pelse till omkring år 1230 efter Kristus. Intressantast
från enkel västerländsk synpunkt är den elfte delen,
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
