Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kände sig retad öfver hans
ohöf-lighet nyss — i hög grad intresserad.
Han skakade på hufvudet. »Låt
oss nu icke tala mer om det! Vill
ni gå ett slag med mig i trädgården,
min väninna.»
»Ja, låt oss!» ropade Madame
d’Houdetot, som vanligt strax försonad.
»Ni skall lära mig att förstå naturen.
Inte sant, mästare?»
»Jag skall svara er på er fråga,»
svarade han.
Månen stod nu högt på himlen —
en stor, blek junimåne, som spred ett
hvitaktigt, mjukt sken öfver
gräsmattan och buskagen. Rousseau hade
bjudit henne handen för att föra henne
nedför trappan, och de fortforo ännu
att hålla hvarandra i hand, medan de
tysta gingo öfver det daggiga gräset
på planen.
» Hvad här doftar!» Madame
d’Hou-detot bröt en af akasieträdets violetta
blomklasar och stack ned den vid den
fyrkantiga urringningen öfver barmen.
»Hvad kaskaden glittrar i
månskenet!» sade hon igen — litet högre,
med ett ärligt bemödande att följa
honom i hans svärmeri för naturen.
»Det ser alldeles ut som små
diamanter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
