Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monsieur efter en paus, i det han
kväfde en gäspning.
Madame d’Épinay ryckte på
axlarna och smålog harmset.
»Ah — ha — du är visst en
liten smula svartsjuk, min söta! Det
är alltså där skon klämmer! Du kan
icke tåla, att det icke är för dig den
celebre eremiten suckar i Eremitagets
ensamhet.»
»Jag ber dig, min vän,» afbröt
Madame d’Epinay skarpt, med en
ytterst kall blick. »Jag kommer hit
— Gud skall veta, jag gör det inte
ofta! — för att tala om din egen
familjs intimaste och ömtåligaste
angelägenheter, för att bedja och
besvära dig att taga dig af din syster,
som för tillfället är utan beskydd,
och du . . .» Hon vände sig
föraktligt om, mer än någonsin retad på
sig själf, för det hon invigt honom i
denna sak. »Och du! — Det är
alltså på detta sätt en man vakar
öfver sitt hus’ ära!»
»Jag öfverlämnar det åt dig, min
fru. Du har ju alltid så utmärkt
förstått att vaka öfver vårt hus’ ära!»
Madame bevärdigade honom icke
med flera ord. Rak och ståtlig gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
