Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fina, skära gossansikte med de spotskt
indolenta, smala, svarta ögonen, alltid
nästan halft slutna under de fint böjda
ögonbrynen, var en smula blekare än
vanligt i skenet af de många
vaxljusen. Han böjde hufvudet starkare
bakåt och sade med sin klara,
distinkta stämma, hvilken nu
parodierande sökte efterlikna Rousseaus:
»Ja, en skål för Venus! Paris’
speciella, heliga Venus, moder till alla
intriger, till allt salongsskvaller, till
allt spioneri, till alla bon-mots, till
alla hemliga och uppenbara trätor!
Du enda outtömliga samtalsämne, du
enda säkra skydd mot alla ledsamma
dagar och ännu ledsammare nätter;
du, hvars ena öga heter löfte och
det andra svek, hvars mun är söt
som honung i rosor, och som har
ett stycke hjärna, där hjärtat i forna
dagar brukade sitta . . . Jag kunde
tala tills i morgon bittida och ändå
icke få sagdt nog till din ära! Låt
oss dricka en skål för kvinnan,» —
han fyllde i sitt tomma glas — »för
Paris’ kvinna, som är denna
barmhärtiga Venus’ förnämsta prästinna!»
»Det är förnärmelse!» ropade
Mademoiselle d’Ette energiskt och
sträckte ifrigt ut bägge händerna liksom för
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
