Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig vid, kunde han se hennes stora,
brungrå ögon bli smala och lysande
öfver den svarta mouchen.
»Vi talade ju om kärlek . . .
Ibland, min vän, är ni ändå litet för
mycket roturier/»
Rousseau såg nästan förskräckt på
henne. Han kände vid hennes ord
och ton ett styng af smärta så bittert,
att han ovillkorligt, liksom vid ett
fysiskt ondt, tryckte handen upp mot
hjärtat. Hans Sophie var förändrad!
Ännu i går hade hon — alltid så
mild — ej för allt i världen velat
såra honom med detta vapen.
Men Madame d’Houdetot hade
upptäckt Saint-Lambert ledande
Madame d’Épinay på andra sidan af
fontänen. Hon började åter gå framåt
vid sidan af Rousseau, och de båda
paren passerade hvarandra i
skymningen utan ord, men med ett leende
och en nick. Hon märkte, att
Saint-Lambert, då de voro förbi, halft vände
på hufvudet och lät sin blick hvila
på henne.
Och plötsligt — oresonligt —
häftigt, började hon förebrå Rousseau,
att han komprometterade henne, att
han älskade henne, att han nu gick
här vid hennes sida — allt hvad hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
