Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rousseau låg vid hennes fötter
med hufvudet upplyft och armbågen
stödd mot marken. Han såg upp på
henne och fattade sakta hennes hand,
som ännu lekte med ridspöet.
»Är det nödvändigt för er freds
skull att genomborra mitt hjärta? Gör
det då, min Sophie!»
o
»A, Rousseau! .. . Min egen gode
vän! Ni har rätt att förebrå mig —
jag vet, att jag är grym och egoistisk,»
ropade hon ångerfullt. »Men jag kan
ju icke hjälpa, att ni älskar mig —
hvarför skall Saint-Lambert då
förebrå mig det? Ni vet bättre än någon
annan, hur obrottsligt trogen jag är
honom — är det honom icke nog?...»
»Låt mig tala med
Saint-Lambert,» sade Rousseau beslutsamt och
reste sig till hälften upp.
»O Gud — nej! Det är ju just
det jag kommit hit för att förhindra.
Då måste han ju på samma gång få veta,
hur skamligt jag har ljugit för honom.
Att jag fortsatt mitt dagliga umgänge
med er, att jag varit er väninna, fastän
jag visste, att jag var något annat för
er. Ty till och med om ni ville, så
kan ni icke narras för honom, så att
han tror det!» Hon suckade.
»Jag har haft orätt, Sophie! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
